
Det går så fort. Har knappt noterat alla döda löv, förrän idag. Tråkigt, men det är ju så det fungerar i ett land med årstider. Lik förbenat så avskyr jag hösten. Allt dör, det blir mörkt och kallt. Avskyr det så mycket och nu är det nära till november…
November är normalt sätt dödens månad i min bok. Normalt sätt säger jag eftersom jag i mitten på månaden har ett stort ljus att se framemot. Det är perfekt att ha en konsert med Madonna att gå på när mörkret och eländet är som värst.
Yngsta dottern har varit hos mig nu i två dagar. Mycket snack och härliga energier. Idag var jag packåsna och följde med henne till A. Nu ska hon vara hos modern till lördag och sen återkommer hon till farsan igen. På söndag så ska hon firas rejält, min lilla tjej som fyller 21 år! Det går så fort.
En annan anledning till att jag var så villig att följa med är ju givetvis Familjen Katt med Citrus och Cosmos som de stora dragplåstren.

Mini är också trevlig att träffa och idag var hon väldigt förtjust i min vinterjacka. (;-)
En liten härlig bildsvit på Citrus när hon också ligger på min jacka och tvättar sig:






Lucifer busar med mig och min fot.


Bus-Lucifer…
Det är totalt träningsstopp just nu. Testar en ny grej mot benhelvetet. Ipren i fem dagar mot inflammation. Börjar misstänka det nämligen eftersom det aldrig ger med sig och nästan har blivit värre. Fick tipset av Clabbe när vi lunchade igår.
Clabbe är viktig att ha kontakt med känner jag. Han är en länk till viktiga händelser i mitt liv, som jag behöver än mer nu. Viktigt för mig att ha det kvar i dessa tidevarv av många förändringar på ganska kort tid. Det går så fort.
Samtal som gör mig nedstämd. Tankarna far. Samtidigt finns det hopp gällande vissa andra saker. Vågade skicka iväg ett mejl idag. Glad för peppen jag fick. Så allt är inte bara åt ett håll. Det är både ock.