Fick sitta inne och ta kort ut mot fikabordet på jobbet. Regnet pågick under flera timmar och humöret sjönk sakta men säkert. Ingen bättring i sikte heller.
Regn & jävelskap. Tåget har nu varit inställt två mornar i rad. Signalfel på samma ställe. Undrar jag om det inte blir bussen oavsett i morgon, även om den tar längre tid.
Det spöregnade när jag gav mig ut på mina 40 minuters joggande. Men idag spelade det ingen roll, jag var bara tvungen att göra någonting för att skingra tankarna. Det är på riktigt det här. Kan inte förklara det på annat sätt. Finns liksom inga sätt att komma undan om jag menar allvar med att förändra mitt liv permanent och tills kistlocket slår igen.
Fan är ordet ibland, men det går som tur var över. Åtminstone en liten stund. Äldsta dottern kommer till mig i morgon kväll och det är jag så glad för.
Destruktiva och dåliga beslut känns märkligt att behöva förklara för vissa, hoppas bara det handlar om att de inte vill såra mig?! Men det gör de inte, utan jag behöver brutal ärlighet gällande de dåliga besluten och det destruktiva.
Har ju skrivit om detta sedan 2009 och varit jävligt ärlig, även om jag i perioder inte orkat skriva om skiten. För det är skitjobbigt att inte kunna bli vaccinerad och känna frid och lugn kring detta förbannade gift som ånyo dominerar mina tankar. Efter nästan 1 1/2 år då det gått hyfsat.
Behöver jag säga mer? Men jag kämpar vidare och kommer inte att ge mig, utan jag kommer då springa ihjäl mig i så fall… för det tar jag till istället nu när oron blir för stark!
jerryolsson.se 