Svårt att vara här och nu

Fyra och en halv timme tillsammans med Clabbe. Jag bjöd på lunch och fika. Hans dator fick sig en genomkörare och samtalen var både lättsamma och djupa.

Vi har känt varandra sedan 1983 och nostalgiskålen är överfull. Finns alltid saker att prata om. Vi är inte släkt men ändå känner jag sådana band till honom. Att analysera vår relation på ett djupare plan låter sig inte göras, eftersom jag helt enkelt inte har ord för det.

Maxi blir allt bekvämare med Clabbe. Idag var han riktigt nära honom och spann som jag vet inte vad. [Instagram]. Det är precis som om han nu accepterat Clabbe och behandlar honom som vem som helst. Så har det inte varit tidigare, utan han har gått omvägar och verkligen velat dra iväg. Så det är kul att se att förändring kan ske och nu är det inga som helst problem längre mellan de två.

Hinner inte riktigt med i livet. Klarar liksom inte av takten. Svårt att vara här och nu. Att stanna kvar lite. Förväntningar innan som mest är negativa och sen sveper allt förbi och nästa grej kommer osv osv… hinner liksom inte landa i någonting. Inte grundad i skeendet i livet. Nu är det bara dagar kvar till midsommarafton och som vanligt så finns det inga planer. Ingen bjuder in mig till någonting och jag vågar inte bjuda in någon för rädslan att bli avvisad.

Då blir allt precis som vanligt och kanske är det lika bra…