Politisk ökenvandring

Foto: kripley
Foto: kripley

Decemberöverenskommelsen (DÖ) var spiken i kistan. Överenskommelsen mellan Moderaterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna har i princip tagit död på all riktig debatt i svensk politik. Att ens tala om någon opposition går ju inte efter detta och alla som försöker hävda motsatsen skramlar med mycket tomma tunnor. Oppositionen heter Sverigedemokraterna. Hur har det kunna bli på detta viset?

För egen del så har jag helt tappat intresset för svensk inrikespolitik. Det känns som om jag gått i en politisk ökenvandring sedan december. Det heter att DÖ tillkommit för att Sverige ska kunna styras av en minoritetsregering och inte för den beröringsskräck som finns för landets tredje störst parti Sverigedemokraterna, vilket jag då istället tror är den största anledningen till denna förödande överenskommelse.

Vissa som hävdar att det är odemokratiskt undrar jag faktiskt hur de resonerar. Vi hade ett val 2014 som gjorde det möjligt till sådana här överenskommelser, hur illa man än tycker om dem. Det är inte demokratiaspekten som jag reagerat emot. Demokratin fungerar utmärkt i Sverige.

Det jag reagerar emot är hur Alliansen frivilligt bakbundit sina händer till valet 2018. Hur de valt att passivt titta på hur den rödgröna röran alltmer trasslar till det och då med det extrema Miljöpartiet i fören. Tänk att ett sådant litet parti, fått en sådan stor makt.

Detta kommer att slå tillbaka i valet 2018. Just för att de agerar på det sätt som de gör nu gentemot Sverigedemokraterna, så kommer de att göra det partiet ännu större. Taktiken är dömd att misslyckas och då får man tycka vad man vill om SD, det är liksom inte det saken handlar om.

Sen också detta att ge dem monopol på integration- och invandringsfrågan förstärker bara deras popularitet bland väljarna. Att ha en sådan konsensus och endast en linje i alla andra partier i en sådan stor fråga som på sikt kommer att påverka alla i vårt land, det är för mig helt obegripligt.

Sverigedemokraterna växer och kommer så fortsätta att göra. Att isolera dem och hela tiden komma dragandes med rasistkortet, det håller inte. Partiet kommer inte att försvinna. De är här för att stanna. Vad är då det bästa? Att fortsätta såsom alla andra partier gör och passivt se dem växa för varje år som går? Eller att börja prata med dem, diskutera och i det ifrågasätta?

Ju fler invandrare som kommer hit utan någon diskussion om konsekvenser, ju större kommer SD att bli. Det måste även den som är för fri invandring inse. Om inte, så får ni leva med att SD kommer fortsätta växa. 20% minst i valet 2018. För detta är frågor som inte går att tiga ihjäl. Det tycker jag de sista åren har visat.

För egen del så känner jag oro inför framtiden. Värden som vi idag ser som självklara, de ifrågasätts och varför ska religionen islam aldrig kunna ifrågasättas på det sätt som alla andra religioner i vårt land ifrågasätts? Det är en helig ko och jag undrar hur det har kunnat bli på det viset? Den religionens krav verkar stå över jämställdhet och det som gäller för alla oss andra som inte bekänner oss till den. Det finns otaliga exempel på detta där diskussioner om könssegregerade simhallar senast varit på tapeten. Att det ens diskuteras i det jämställda Sverige?

Att en religion på detta sätt inte alls kritiseras av de andra partierna har just skapat den situation som vi har idag. Polarisering och en rädsla att bli stämplad som rasist om man säger det självklara. En religion som förtrycker minoriteter finns det en plikt att kritisera i ett demokratisk land och det borde även de på vänsterkanten begripa hur naiva och världsfrånvända de än är.

Devin Rexvid doktorand i socialt arbete vid Umeå universitet skriver om hur lätt det är att få epitetet islamofob idag:

I den svenska debatten används islamofobi som ett slaskbegrepp som inrymmer både kritik mot islam och muslimhat. Det används för att stämpla och tysta ned inte bara dem som enbart sprider hat mot muslimer utan även sådana som riktar legitim, saklig och sekulär kritik mot islam. Användarna av begreppet islamofobi, det vill säga islamister och västerländska islamofiler, alltså sådana som förskönar förtryckande islamiska traditioner, buntar felaktigt ihop islamkritiska forskare och debattörer med muslimhatande högerpopulister.

Politisk ökenvandring, åtminstone till valet 2018. Sen får vi se om det tvingas fram förändringar eller om det bildas nya överenskommelser. Tyvärr så har jag tappat all tilltro och hopp till något nytt. Även om jag inte längre har något parti, så kommer jag för den skull alltid att gå och rösta. Det ser jag som en skyldighet i ett demokratiskt land.

Annonser

2 tankar om “Politisk ökenvandring

Kommentarer inaktiverade.