Ni vet att jag är kluven till Madonna och hennes jakt på evig ungdom. Det måste ju någonstans vara hennes val samtidigt sänder hon ut signaler (oavsett vad man tycker om detta) att naturligt åldrande är någonting som ska bekämpas med alla medel. Då pratar jag inte om människor som håller sig fräscha rent allmänt och piffar till sig lite, utan de som går längre med operationer, injektioner och jag vet inte allt.

Katy Perry, Madonna & Lady Gaga maj 2015. Foto: Madonnas Instagram

Hon lyckas ju onekligen rätt bra med att utplåna varje spår av rynka och livserfarenhet i sitt ansikte. Hela hennes väsen påminner alltmer om filmen Benjamin Button, han som blev yngre med åren. Detta tar alltmer fokus från den fantastiska artist som hon är och den musik som hon ger och har gett oss genom alla år.

Ett bra exempel på detta är en nästan 19 minuter lång video från i början på maj 2015 där hon svarar på frågor:

Vad tycker ni?

Visst jagar hon en bild. En bild om hur hon vill uppfattas. Cool, hipp, hänga med och ständigt vara aktuell. Ibland önskar jag att hon bara skulle slappna av och vara sig själv, för jag blir frågande om hon vet vem hon är idag, både artistiskt och faktiskt som människa? Hennes jakt på att vara relevant och aktuell hos ALLA, den tycker jag blir alltmer problematisk och negativ för varje år som går.

Detta slår ju givetvis även över i hennes musikaliska gärning där jakten på relevans hos alla ibland inte blir så bra.

Tyvärr är det så att flera låtar på Rebel Heart förstärker den här bilden hos mig. Det blir en jakt på att hänga med och försöka vara rätt hos dagens unga. Att hon ska släppa Bitch I’m Madonna som tredje singel är en total felsatsning anser jag. Vilka vill hon nå med den låten?

Som sagt, tänk om hon bara kunde slappna av lite och våga släppa dessa utopiska ideal hon fortfarande bär på! Tiden står inte stilla och mognad är inte farligt, inte ens för Madonna.

Det finns musik på nyaste plattan som är väldigt bra och relevant i den tid hon musikaliskt mer borde befinna sig om någon frågar mig och då pratar jag främst om de fina balladerna. Där visar hon en mognad och skulle hon köra det spåret fullt ut, då tror jag faktiskt att hon skulle vara mer populär, även bland yngre lyssnare. För det blir alltmer uppenbart att hon tappar sig själv i jakten på evig ungdom, både utseendemässigt och musikaliskt.

Har hon inga rådgivare alls? Bestämmer hon allt själv? Tycker valen av singlar och de låtar som promotas lite extra varit helt fel gällande senaste plattan. Detta med att också släppa 23 låtar med sådan skiftande kvalité tror jag också var ett misstag.

Nu när jag har lyssnat på plattan ett tag så har det utkristalliserat sig favoriter och mindre bra låtar. De låtar som jag inte alls tycker skulle ha varit med på plattan är Bitch I’m Madonna, Body Shop, Holy Water och jag är även tveksam till Ghosttown som ett singelval överhuvudtaget. Tycker också att det finns bättre spår på deluxe-versionen som lätt skulle ha platsat på huvudskivan. Att varken Messiah eller Rebel Heart finns där förvånar mig.

Madonna i maj 2015
Jakten på ungdom.

På deluxeversionen så finns spåret S.E.X som är en av de värsta låtar hon gjort genom hela karriären. Den speglar tydligt att hon vill vara hipp och cool på ett negativt sätt. Det slår igenom helt fel tycker jag och detta är någonting som jag hoppas att hon någon gång själv inser. Tyvärr så visar intervjun ovan motsatsen och det gör mig lite orolig inför framtiden.

Även om jag delar intentionen att få vara sig själv och se ut som man vill, så finns det någonting tragiskt i hennes iver att inte följa sin egen ålder så att säga.

Hon vill så till den grad bryta normen gällande åldrandet samtidigt som det i hennes försök att göra det slår över och ibland blir för mycket. Plågan S.E.X är ett exempel på det tycker jag.

Addicted är ett av de bättre spåren på hela Rebel Heart och det övergår mitt förstånd att den ligger där den ligger. Sen har jag tidigare tjatat om att jag inte heller förstår varför Heaven inte finns med överhuvudtaget.

Rådgivare Olsson hade släppt följande spår på huvudskivan: Living for love, Devil Pray, Hold Tight, Iconic, HeartBreakCity, Inside Out, Wash All Over Me, Messiah, Rebel Heart och Addicted.

Tio topplåtar som är i världsklass. Som i min värld kommer att hålla länge. Som jag kommer att lyssna på fram till konserten i november. Många av de andra spåren är ok, men inte sådant som är Madonnaklass eller vad jag ska säga. Det är min analys efter nästan två månader av intensivt lyssnande.

Hade hon lyssnat på rådgivare Olsson, då hade saker och ting sett annorlunda ut.. (;-) Första singel hade varit HeartBreakCity, andra singel Addicted och den tredje Devil Pray.

Läste en bra krönika om Madonna och hennes jakt I Love Madonna, but I Wish She Would Show Her True Age och då speciellt de sista orden fastnade hos mig:

My takeaway from Madonna’s red carpet appearance is that yes, she looks fabulous and flawless. But it’s time for her to embrace her age — and I promise to love her even more.

För så är det ju, även om jag som sagt var är kluven emellanåt, men det väger över just detta med att hon skulle få så mycket mer credd och blev relevant i fler kretsar än bland de trogna fansen om hon vågade skippa jakten på evig ungdom, både vad det gäller musiken och utseendet.

Inte tro att hon måste vara slät som jag vet inte vad i ansiktet och försöka hänga med musikaliskt i det hon tror att dagens unga vill höra.

Kanske är det så att det är så här Madonna är? Hon kanske bara är sig själv och kan inte vara någonting annat?

Kanske blir hon som Cher, Joan Rivers och Jane Fonda? Evigt slät men med ett än mer förändrat utseende än det som hon föddes med? Jag tror ju att Madonna skulle vara väldigt vacker utan alla dessa korrigeringar och injektioner.

Men varför chansa liksom? Är det så hon resonerar eller har hon gått på myten om sig själv?