Vilka hemska saker som än händer vår kropp, är vår ande fortfarande hel och orörd.
Mycket känner jag igen från mina egna tankar. Att ha en medvetenhet inför det som skrivs i den här boken, det kan både vara till fördel och nackdel. Visst bor det tvivel i mig, men ju mer jag förmår att tycka om mig själv, ju oftare kan jag ta till mig de tankar som beskrivs i den här boken.
Nu ska jag dock direkt säga att det är min väg och det jag möts av inom mig behöver inte alls fungera för någon annan. Men, och det är en stor skillnad hos mig att jag tar mig rätten numera att berätta om vad jag faktiskt känner och är med om, numera helt öppet och utan rädsla för hån eller människor som vill döma mig. Fortsätta att ta åt mig och ta hänsyn till andra, för att de inte kan eller orkar läsa det jag skriver på det sätt som är min förhoppning, sådant har jag liksom inte tid med längre.
Boken jag läst heter Med mina ögon och är skriven av Gordon Smith. Han är ett brittiskt medium och har varit aktiv sedan 1986. Han beskriver i boken sina möten med människor som söker tröst och förvissning att deras nära och kära har det bra på Andra sidan.
Han vill ge de tröst, de som är livrädda för döden och bara ser sorgen och de som inte kan höja blicken en centimeter ovanför deras tro på att det är över och förbi när vi drar vårt sista andetag i detta livet. Gordon Smith formulerar sig bra och boken skulle passa i händerna på en som inte ser någon fortsättning på den existens som i mitt medvetande är evigt.
Om att vara barn skriver Gordon:
De andliga fenomenen fick mig att känna mig drömmande, med en känsla av fullständig inre stillhet, som om jag omgavs av en kraft som omslöt mig på ett tröstande sätt.
När han sedan blev äldre så försvann allt detta för att komma tillbaka den dagen i tjugoårsåldern när en av hans bästa kompisars bror stod vid hans säng. Han hade just dött i en brand den kvällen. I och med den händelsen så sökte han sig till en spiritualistisk kyrka där andlig healing och medium var helt naturliga inslag i religionen.
Nyckeln till att bli känslig och ett bättre medium var och är meditation. Det är någonting som jag själv fortfarande inte klarar av, men även om jag skulle kunna lära mig detta så är jag ganska säker på att min väg i detta livet inte är att kunna se och känna mer än det jag gör idag. Men det klart, man vet aldrig… men meditera eller komma ner i mig själv, det har jag ännu inte lyckats så bra med. Gordon säger att det som sagt är nyckeln till känsligheten och att kunna ta del av andra medvetanden när de har lämnat jorden.
Man behöver vara lugn och i en speciell sinnesstämning för att kunna släppa in andra medvetanden som inte vandrar här fysiskt på jorden. Gordon jobbade med sig själv under sju års tid där han fann sina egna andliga vägledare. Han säger att alla har en högre form av andlig vägledning som man ibland kan förnimma eller få kontakt med.
Om alla medium var så grundliga som Gordon Smith innan de gick ut bland folk, då skulle vi slippa bluffmakare och så kallade cold readers. Han höll på länge med att testa sin gåva inom sig själv och sen andra som inte visste om det, för att bli förfinad och träffsäker i sitt mediumskap. Han testade sina vägledare genom att be om information om personer han inte kände. Ju mer han testade dem, ju tydligare blev svaren. Andar som vill kontakta honom går alltid genom hans egna vägledare och just genom att det fungerar på det sättet så blir resultatet oftast väldigt bra för den som söker hjälp. Det borde fler ta efter för att inte själva begå misstag enligt Smith. Ibland så förstår Gordon inte själv vad vägledarna vill med den information de berättar för honom och det händer även att de inte vill berätta saker för honom.
Det är fascinerade att läsa om deras samarbete och för mig finns det ingen tvekan om att det är just på det sättet. Varför ska han ljuga om detta? Varför utsätta sig för saker och ting om man inte har full tillit och är trygg i det man är med om? Sen är han ju inte ensam heller om att känna på det här sättet… med det menar jag att i så fall så är vi många som är totalt utflippade här på jorden. Ibland undrar jag vilka det är som är utflippade och inte…
Många klokskaper fastnar hos mig:
Människans ande lever vidare efter förlusten av den fysiska kroppen och det faktum att den lär sig och växer av varje erfarenhet betyder att den är oförstörbar.
Han beskriver detta med karma och att ingenting sker av en slump på ett mycket bra sätt. Ett tröstande och mycket informativt sätt:
Många som drabbas av en tragedi eller skadas på ett grymt sätt av någon annans inhumanitet, kan uppleva en omedelbar separation från sin gudomliga källa, vilket gör att de känner sig “själlösa” och uppslukande av ensamhet.
Det är i denna ensamhet som vi upplever den värsta sjukdom människan känner, och den sjukdomen är rädsla.
Den rädslan existerar inte i livet efter detta utan är en mänsklig företeelse. Gordon beskriver detta i boken och han ser som sin livsuppgift att återge människan kontakt med anden och få oss att förstå att vi alla är en del av någonting större eller som han själv skriver:
När någon tror på att jag har förmedlat ett meddelande från någon avliden anhörig, då kan de förstå att även de själv är en del av anden, vilket öppnar en helt ny dimension i deras liv.
Kan det beskrivas finare?
Kvinnan som förlorade sin son genom självmord och den berättelsen vi får i boken om hur hon tog sig vidare är fantastisk. Bara den halva sidan, gör hela boken så värd att läsas. Sid 126… (;-) Tänk om alla människor kunde och hade den förmågan att gå vidare och dessutom fortfarande ha sin son högst delaktig i sitt liv, trots att han inte fysiskt finns kvar på jorden.
Han berättar generöst om hur han själv tvingats skala bort all stolthet och allt ego och de tillkortakommanden som huserade inom honom för att kunna komma vidare. Acceptera de fel och brister som fanns inom honom gjorde att han kunde börja om och tillslut känna en medkänsla och en stolthet över sig själv, som inte alls byggde på jordiska bedrifter eller tankar som enbart kom från egot. Sanningsenlig mot sig själv helt enkelt och att se alla sidorna av sig själv.
Han säger vidare att andlig tillväxt är en process som i viss mån liknar sorg. En del av en själv dör men samtidigt så måste man fortsätta att utvecklas. De mörkaste rum, de smärtsammaste handlingarna och det man är minst stolt över måste gås igenom och utredas i den inre processen med sig själv. Ingenting kan lämnas därhän och försöker man ta genvägar så blir det obönhörligen ett stopp och resan mot ett bättre mående tar ytterligare tid. Detta är kunskap som finns hos mig långt inne, men vissa bitar är väldigt svåra att ta itu med. Tänker på en del tankar kring människor som var i min närhet tidigare men som av olika anledningar inte är det idag samt hur det kommer att bli den dagen min pappa går över till Andra sidan.
Ja, jag vet… jag tänker för mycket och glömmer bort att leva här och nu. Tillbaka till boken:
Ett övergrepp i sjuårsåldern hade Gordon Smith förträngt och förnekat helt. I vuxen ålder under en meditation så tvingades han att acceptera händelsen, föra fram det i ljuset och sen släppa den. Men det viktiga i det hela är att han också fick klart för sig att han inte hade gjort något fel. Minnet kom upp till Gordon när han försökte hitta sig själv och genom att kunna lyfta detta så släppte hans traumatiska händelse och det påverkar honom inte mera i livet.
Men det tar tid och det är tufft. Händelser kan komma tillbaka, trots att man tror sig vara fri och har kommit vidare. Det viktiga tror jag då är att vara öppen inför dem och inte bedöma dem genom skam, skuld och rädsla. Bara låta det passera så gott det går. Han skriver bra om detta och jag är helt med i hans resonemang:
Efter att ha genomlevt något hemskt har man valet att stänga ner sig och undvika andra som också lider, eller att använda det som hänt till en positiv kraft som tas i anspråk för att hjälpa andra.
Kan det i en mening formuleras bättre?
Vilka hemska saker som än händer vår kropp, är vår ande fortfarande hel och orörd.
Han ger oss också ett exempel på just detta. Berättelsen om när han mötte kvinnan på tåget, som hade fasansfulla minnen i bagaget. De kände inte varandra men drogs ändå till samtalet och hur det kan bli om man vågar och inte har några förbehåll. De berättade inte ens för varandra vad de hette och samtalet var djupt och pågick i mer än fem timmar. De behövde båda varandra, just då i den där tågkupén. Fascinerande ånyo att ta del av och detta är också ett exempel på den synkronicitet som ibland ger oss livsavgörande pusselbitar.
Berättelsen om att vissa medier tappar förankringen helt och ser sig själva som andliga ledare är nyttig att läsa. De lockar till sig sårbara personer och en del agerar som om de ledde en sekt. De tror sig på fullaste allvar vara utsända för att kanalisera de största själarna som gått på jorden. Vad är det för behov som styr sådant beteende frågar sig Gordon Smith?
Det är en himmelsvid skillnad mellan ett medium och en sann andlig lärare. Ett medium är inte någon guru eller handpåläggare. Ett medium är bara en människa. De kan ta emot meddelanden om tröst och hopp från andevärlden, men det är mottagarens uppgift att tolka dess innebörd.
Att inse dessa skillnader, det gör Gordon Smith och för mig höjer det trovärdigheten flera snäpp. Jag har själv sett exempel på medier som tror sig stå över allt jordiskt och de jordiska egot som de blandar ihop med den gåva de bär med sig.
Den här boken är för dig som öppnat ditt medvetande för andra verkligheter än den som du bara ser. Den ger också kraft att våga ta tag i de där mötena och situationerna som man flytt för under hela sitt liv. Den visar på ett stort hopp om att ingenting är omöjligt och att vi alla faktiskt strävar mot samma mål. Även om vi ibland med våra jordiska ögon tror någonting helt annat.
Relaterat
Gordon Smith hemsida
Gordon Smith facebook
jerryolsson.se 