Så här såg det ut för ett år sedan:

Tror att det är januarideppen som så sakta satt in nu. Eller försöker sätta in. Har verkligen försökt att affirmera och slåss emot den på de sätt som jag idag kan.

I samma post fast på slutet:

Men januari är en tuff månad, på många sätt och vis. Inte bara för mig utan för väldigt många och kanske är det också sådant som jag numera känner av på ett helt annat sätt?

Ni vet, en del säger att de mår på ett speciellt sätt när det är fullmåne. Att känslor och tankar inte alls är att känna igen.

Kanske är det så att en del av januari är svår för mig, oavsett hur det ser ut i livet? Det är en tanke som slår mig, för egentligen så har jag ingenting att vara nere för, mer än det gamla vanliga om ensamheten och inte har någon vid min sida. Men det är nu ältat i så många år, att det liksom borde vara accepterat i mig. Bara jag skriver orden så känner jag hur tröttheten tar tag…

Bläddrade tillbaka lite längre i tidigare januarimånader. 2011 så stod det så här i en post:

Jag gillar inte heller att åldras, det vet ni. Men det handlar inte så mycket om siffrorna utan mer om att jag inte tog chansen. Jag vet, jag hade inte verktygen, men det kan ibland smärta mig. Att jag inte har något driv till karriär och till att vilja något. Den biten kan ibland kännas jobbig för mig.

Just detta kan plåga mig en del. Att inte vilja någonting. Det är skrämmande att känna så när de tankarna får övertaget. Har verkligen försökt att vända ut och in på detta i djupet, men det funkar inget bra. Sen då att skriva om det och tänka på det, gör ingenting bättre.

Fast samtidigt så är det någonting inom mig som ändå driver saker och ting framåt. Ibland känns det som om det är utan mig. Låter ju helprilligt men åt det hållet är känslan. Som om allt är förprogrammerad på något konstigt vis.

Två steg fram följs av ett steg tillbaka. Så är det ju. Två härliga steg framåt och ett surt och jävligt steg tillbaka. Det tillbakasteget ses så mycket tydligare än de två som faktiskt tas framåt. Tänk att detta inte släpper, att det negativa är starkare än det positiva.

En sak känns bättre idag än tidigare och det är min kosthållning och att de destruktiva handlingarna gentemot mig själv är borta. Gör inte min kropp illa längre. Det känns riktigt bra! Titta, det gick att skriva det i alla fall. (;-)

Men övriga bitar, de är lite svajiga just nu, tar till och skyller på januarideppen! Vi säger så, det är enklast så och kanske känns det lite bättre, om jag anstränger mig.

Annonser