Slingan på “uppmaning”

Ingen resa till stan idag heller. Varken jag eller Ellet hade någon lust att sätta oss på någon buss och kuska runt. Tror minsann att denna nu långa ledighet har gjort oss en aning bekväma. Måste man inte ut, då är det lätt att man blir kvar inomhus.

2015-01-03

Så idag huserar jag med dator och tidning i köket.

2015-01-03 Ann-Britt Pettersson

Min mamma lämnade oss för 34 år sedan och därför så ser det lite annorlunda ut på köksbordet idag.

2015-01-03 Ann-Britt Pettersson

När jag anordnade detta i morse och tände ljuset så hände det någonting. Det började med att jag satt hos mamma en bra stund och tittade på henne. Tankarna for och minnen kom tillbaka. Knäppte mina händer och vilade i detta ett tag. Vet inte hur länge, men någonting hände med mitt medvetande. Jag fick helt plötsligt en sådan energi och kraft.

Kände också en uppmaning att jag nu måste jag ut och gå Slingan*.

Oavsett om det handlar om självsuggestion och längtan att få kontakt (det kände jag dock inte medvetet) eller vad det nu var, så hjälpte det mig i alla fall att även få ordning på tankarna och ut, det skulle jag bara…

2015-01-03 Ann-Britt Pettersson

…så ljuset hos mamma fick vila en liten stund.

Det är så skönt att ha den tro jag har. Det får vara hur det vill med vad som är vad, men för mig så är den en trygghet och jag är uppenbarligen inte ensam om mina känslor och upplevelser.

Den ger mig sådan kraft när jag vågar lita på den, som idag. Den finns där även om jag tvivlar och annat utanför mig försöker så tvivlen. Sen om jag bedrar mig själv eller hittar på allt inom mig, så spelar det ingen roll. För det gör mig gott och jag får kraft och energi av detta!

2015-01-03

Ett par plusgrader och solsken. Kände mig stark när jag gick Slingan, som om jag skulle kunna gå hur länge som helst.

2015-01-03

Stora ståtliga tallar.

2015-01-03

Ett fantastiskt väder var det. Trots att det var nästan mitt på dagen, så stod solen så lågt och kändes så långt borta. Blåa himlar kan man inte få för mycket av.

2015-01-03

Att bära själv. Att inte låta andra styra mina tankar. Erfarenheterna av både ock behöver vi alla. Vi lär hela tiden av varandra och att kunna se det utan att värdera enbart genom egot, det är en del av vad livet på denna jord går ut på.

Vi är alla ett, samtidigt som vi är splittrade i så många olika medvetanden i det stora spindelnät som vi alla tillhör. Det är min tro som gör mig gott. I det måste jag lita på när andra försöker så tvivel i mig. Det är min skola under 2015 känner jag.

** En runda jag tar runt byn, som är ca 4 km lång.

Annonser