De så kallade “Bögbotarna” från Uppdrag Granskning har i veckans Kyrkans Tidning 39/2014 följande “annons” eller vad man ska kalla det på sidan 3:

Utdrag från Kyrkans Tidning 39/2014

Det första som kommer upp inom mig är ju givetvis varför? Varför känner man ett behov av att publicera ovanstående på det sätt som nu görs? Vad är syftet? Vad gör att man vill tacka offentligt på det här sättet? Är det en slags markering att man i Frimodig kyrka minsann inte står själva och att det är många som håller med dem i sak och det är detta man vill tacka för?! Ovanligt sätt må jag säga.

Återigen så slås jag av ensidigheten i den syn som de visar kring programmet. Det fokuseras enbart på “inkräktandet på själavården” och den “tendensiösa vinklingen” och inte ett ord om de kristna homosexuella människor som på riktigt utsätts för deras människosyn. Ingen självrannsakan någonstans utan det är helt rätt väg att gå som en del av dem har uttalat sig. Det finns inte en uns av reflexion eller självkritik någonstans. Bara det är ju anmärkningsvärt.

Har ni glömt vad de faktiskt sa? Notera också att det är sådana som mig som de pratar om. Det är mig och min sexuella läggning som ifrågasätts. Tänk er om det hade varit tvärtom.. vad hade hänt om orden gällt heterosexuella?

Kommer ni ihåg?:

Peter Artman: “Man ska inte glorifiera en defekt”
Bertil Murray: “…den homosexuella dragning som han tydligt känner, att den skall tonas ner och klinga bort."
Mikael Nordin: Övergrepp och förträngda minnen kan vara orsaker till homosexualitet

Vi och dom bland några ur prästerskapet existerar vilket för mig är den bestående känslan av programmet.

Måste han ta upp detta igen nu, det är väl ingenting att yvas över att några präster gör skillnad på människor. Det är också en känsla jag har att många tycker; det var väl inte så farligt? Men jag är väl överkänslig som vanligt?! Att ens bry mig… …men jag har fått nog av att tiga och inte säga vad jag tycker om just kyrkan och homosexuella.

Något förvånad blev jag av att se denna annons på sidan 3 i Kyrkans Tidning. Inte för själva budskapet, utan för utformningen och formatet.

Det som jag också funderar på ibland är den känslan som finns där hos mig nu efter programmet. Tanken på att det finns sådana som ser annorlunda på mig, som faktiskt gör skillnad. Även i min närhet. Fortfarande.

Relaterat
Präster som “botar” homosexuella (140528)

Annonser