Att ta sitt eget liv. Att avsluta det som vi fått. Att få möjligheten att leva ett liv här på jorden. Varför gör man det? Vad gör att man väljer att avsluta sitt eget liv? Väljer man egentligen? Att vara så fast i övertygelsen om att det bästa är att jag dör, hur hamnar man där?

Malik Bendjelloul
Malik Bendjelloul blev 36 år.

Malik Bendjelloul gjorde stor succé med sin dokumentärfilm om Rodriguez. Han blev hyllad över hela världen och vann det finaste pris som en filmare kan vinna.

Robin Williams
Robin Williams blev 63 år.

Robin Williams som var en stor filmstjärna och komiker med många succéer genom åren. En karriär som varade i mer än 40 år och över 100 filmer.

Två kända ansikten som dessutom åtminstone utåt verkade leva drömmen och ha ett lyckat liv valde att ta sina liv. Valde är ett ord med modifikation eftersom just depressioner kan få en annars helt normal och levnadsglad människa bli som en svart dödslängtande dito. Ibland så är kanske inte valet så självklart som det ser ut. Droger, trauman och händelser som spökar i det inre spelar en stor roll.

Mamma 1977

Ann-Britt Petterson var en helt vanlig människa utan rubriker och medial uppmärksamhet. Hon valde också att avsluta sitt liv. När jag skriver valde känner jag ett litet motstånd mot just det ordet. För när det gäller min mamma är jag ganska säker på att drogerna förändrade henne på ett negativt sätt, där verklighetsbilden blev allt svartare under åren. Hon var helt enkelt inte den mamma som gav mig så mycket kärlek de första åren av mitt liv. Hon blev någon annan som jag inte kände igen, tack vare dessa droger som tog över henne helt.

I min egen värld har tankar på självmord funnits i perioder. Mest när jag varit påverkad av alkohol. Det var värst kring 1997 då jag sprack helt och inte kunna hålla tillbaka det svarta längre. Tidigare hade jag svalt och inte pratat om vissa saker som jag hade inom mig. Denna process har varit lång för mig och jag vet inte riktigt om jag helt är ur den idag. Det går inte att jämföra med då hur jag idag mår, men processen för mig har varit väldigt lång och måendet har verkligen farit likt en berg- och dalbana genom åren.

Någonstans så har mina rop på hjälp besvarats av fina medmänniskor och det har gjort att jag aldrig gjort några allvarliga försök, men ibland tänker jag mörka tankar utan att för den skull fastna i dem. Jag ropade på hjälp och gjorde mina medmänniskor illa genom att hota med att lämna jorden ett par gånger. Men innerst inne ville jag inte dö, utan jag behövde känna mig älskad för den jag är. 

Idag har lärdomarna fått mig mer att förstå att jag duger som jag är och det är nog skillnaden för mig idag, mot hur det var för några år sedan. Att också bli helt drogfri tror jag också har fått mig att äntligen vara den jag innerst inne är. Alkoholen förvrängde, förstörde och fick mig att bli en sämre kopia av mig själv.

Många pratar om att den som tar sitt liv är feg, några om att personen är modig. Inget av epiteten gillar jag. Ingen människa är på förhand förlorad och vägen fram kan aldrig vara att avsluta sitt eget liv. Man avbryter någonting viktigt om man inte får leva klart sitt liv. Detta ser man inte när man är inne i detta, men anar man, känner man någonting annat än det svarta så finns hoppet. Tanken att någon helt och hållet i varje cell verkligen vill ta sitt liv, det är en svår tanke för mig.

Det är också viktigt att våga be om hjälp när man känner att man är på väg att fastna i någonting negativt. Jag kan ju som vanligt bara prata för mig själv, men inte hade jag suttit här idag om jag isolerat mig de år då jag mådde som sämst. Man liksom snurrar in i en egen svart spiral som man inte klarar att komma ur ensam. Det viktiga är ju att ha modiga människor omkring sig som ser och som inte ger sig.

Prata om självmord! Upp med tankarna om du känner att du inte vill leva längre. Berätta om dem och prata om det. Gå inte undan, var inte ensam i det svarta. Jag vet att det kan kännas som ett nederlag, men försök åtminstone att ge livet en chans till. Det är ju också så att det i de allra flesta fall finns människor omkring dig som skulle bli helt förtvivlade om du tog ditt liv. Om du inte tycker att du själv är värd att fortsätta på jorden, så försök att tänka ett varv extra vad du gör emot de som älskar dig och tycker om dig för den du är. Prata, våga och försök att släppa taget om det svarta! Ta hjälp, det blir bättre… att lämna in i förtid är aldrig den rätta vägen.

Prata med någon:

Har funderat mycket på detta med självmord sedan Williams tog sitt eget liv. Fick en klump i magen när beskedet om att han hade Parkinson och hur det kanske fick vågskålen att väga över. Att välja bort familj, vänner och jordelivet visar ju vilken otrolig kraft det finns i detta svarta, detta depressiva som tar tag i vissa av oss människor.

Varje fall är unikt och det finns inget facit på varför. Man kan bara titta på sig själv och hur man själv reagerar och känner inför livet. Att det är en tragik och någonting som drabbar bra många fler än den som dör, det är väl helt uppenbart. Det viktigaste är dock att inte tystna, inte låtsas om smärtan och tro att ingen bryr sig.

Att leva på jorden är ibland ett rent helvete. Ensam är inte stark. Det är svårt att ge råd till en som är mitt i det svarta, men kan mina ord bara ge en impuls till något positivt i ett annars jobbigt liv, att det finns ljus där någonstans… …hoppas…