En mörk period

2014-07-01

Nu vet jag inte riktigt vad det är som driver på. Avsaknad av alternativ kanske? Ni ser ju bilden ovan. Mitt i sommaren och ingen förbättring är på väg. De pratas om att det ska bli lite sol och varmare de närmaste dagarna. Det tror jag på först när jag ser det.

2014-07-01

Det handlar om att ta till de verktyg jag nu har fått genom detta och även andra liv. För det är en mörk tid nu. Det känns rakt igenom och jag vet också på ett plan varför. Det är en skillnad mot tidigare och det är att jag inte väjer undan längre med sådant som bara fördröjde det hela.

2014-07-01

Tvingade mig ut idag. Eller kanske var det känslan av att jag inte har några andra alternativ än att försöka. Gick runt hela Slingan även om ryggen bråkade en del med mig.

Ni som läst mig ett tag vet ju att jag är övertygad om att vi levt länge och många av oss har varit med i flera liv. Det är en känsla jag har haft länge och den har bara förstärkts ju äldre jag blir i detta livet. Med utgångspunkt från just detta faktum så känner jag att det är en mörk tid för mig just nu. Mörk i den bemärkelsen att just teorin inte fungerar längre utan känslorna måste ut även i praktiken.

Det finns saker som måste upplevas på riktigt eller hur jag ska uttrycka det. Det går liksom inte att gena ifrån dessa saker hur länge som helst. Det är val som jag själv gjort långt tidigare, men som jag av olika anledningar inte klarat av att uppleva praktiskt. I teorin så vet jag så mycket mer, men det är inte så man lever liv här på jorden. Inte så länge i alla fall och inte om man vill utvecklas andligt. Så är det för mig i alla fall och just nu.

En mörk period och en jobbig tid är aldrig för evigt. Det kommer förändring och det är inte stillastående. Ingenting står stilla, allt är i rörelse hela tiden. Mitt jordiska ego måste inse ett och annat och på ett annat plan så vet jag om det. Men som sagt, praktik ger alltid de känslor som man behöver, inte teori.

Intalar mig alltför ofta saker som sedan inte riktigt är klart och redo. Jag vill så mycket, men jag kan inte påverka saker och ting mer, än att göra det bästa av den situation som jag befinner mig i NU. För mig är det en tuff livsskola. Ibland nästan outhärdlig och många gånger gråter mitt jordiska ego över de val jag gjort innan jag gick ner på jorden. Gråt av uppgivenhet och desperation, men så fort jag tänker på vart det kommer ifrån så blir jag tröstad och försöker lite till.

En mörk period vill jag säga, men i det långa loppet någonting som jag måste igenom på ett sätt som jag tidigare inte velat eller klarat av fullt ut. I detta finns ingen tid eller stoppdatum. Tid styr inte sådana här saker. Tid är egentligen helt oväsentligt. Men det är en helt annan fråga det.

Som ett sandpapper som jobbar och jobbar…