Idag kom solen och den semesterbild som jag så länge längtat efter. Att gå ut på baksidan och bara sätta sig ner och ta in allt, det är semester för mig. Samtidigt så öppnar det upp för andra saker som jag vet att jag måste ta itu med.

2014-07-02
“Beskyddarna” ovanför min säng.

Det finns en stor mening med det liv jag nu lever. Det är nästan ett klosterliv och snart är det bara korset runt halsen som fattas. (;-) Skämt åsido, men för mig är dessa dagar väldigt viktiga. Om jag bara vågar.

För jag har aldrig mött mig själv. Aldrig på riktigt. Jag har alltid flytt i hela mitt liv. Tagit till distraktioner och då pratar vi inte bara om alkohol eller andra sorters missbruk, utan även i det lilla. Att liksom bara sitta ner, i mer än några minuter, det har för mig varit stört omöjligt. Jag ser ju det nu.

När jag medvetet tränar på detta att vara med mig själv och bara med mig själv, då kommer det upp ångest inom mig. Direkt kommer känslorna som jag flytt i hela mitt liv. Att då stanna kvar och låta dem komma, det är en stor utmaning för mig. Jag har tränat på detta tidigare, med både terapeuter och vänner men som det känns idag, så var jag då aldrig riktig med eller hur jag ska förklara det. Jag var inte med med hela mig själv, utan bara med den del som hela tiden hittade på ursäkter och genvägar. Det jordiska egot om du så vill.

Hela tiden så har jag flytt. I det lilla såsom att sätta på musik, gå en sväng eller liksom fly det som vill komma fram, som i det stora att planera och sätta rutin på allt för att liksom inte tappa kontrollen och genom det slippa att möta mig själv på djupet.

Nu vet inte jag hur det är med andra själar, men jag känner när jag skriver om detta hur viktigt det är för mig att verkligen våga möta mig själv. På riktigt och utan andra distraktioner. Att vara naken inför mig själv. Detta kan jag bara göra själv.

Att sitta ner, andas och bara tänka på just andningen är en stor utmaning för mig. Just nu klarar jag inte lång stund förrän jag börjar ta till det jag är van vid. Lyssna på grannarna, på jag vet inte allt som inte är en väg till mig själv. Gå upp och gå, sätta på kaffe, titta i kylskåpet, kolla om någon twittrat osv osv…

Men jag försöker och jag kommer att fortsätta, det är min väg framåt nu. Ja, jag måste helt enkelt för min egen skull och jag måste kunna ha sällskap av mig själv, i det ytliga men även i det djupa. Våga vara ett med mig själv vilket i sin tur skapar ett med hela varat.

Tänker också en del på att våga möta händelser och människor med utgångspunkten att det är ok, det är ingen fara, det finns ingenting att vakta och vara rädd för. Den sociala ångesten är stark inom mig sedan länge. Social fobi är väl att ta i, men just detta att vara rädd för att inte duga, inte vara godkänd eller hur jag ska säga. Det är ju mina egna inre tankar som spökar, de som sen lång tid tillbaka skyddar mig, men på alldeles fel sätt. Öppna upp, titta och inte tänka alls.

Visst kan jag fortsätta att fly från mig själv. Göra allt, utom att lära känna mig själv på riktigt. Vetskapen har jag nog haft, men jag har viftat bort den tidigare av olika anledningar. Inte haft ro, varit för rädd för det tysta och upptäcka vem jag egentligen är. Det sköna i det hela, är att jag kommit fram till detta just genom att vara utan mediciner, alkohol eller sådant som för mig bara gjorde att jag sköt upp detta som jag nu går igenom. För mig är det en väldigt stor framgång och för mig känns det som en seger.

Men det har krävts mod av mig själv. Tårar, och tandagnisslan inför att de vanliga genvägarna varit stängda, de sätt att döva som funnits, de har jag vägrat att använda mig av eftersom jag känner så djupt numera att det är återvändsgränder.

Ångesten är inte borta. Rädslan tittar fram ibland. Suget att förstöra allt, det finns där vissa sällsynta dagar. Men jag vägrar nu att gå den andra vägen. Den vägen som jag VET förstör allt för mig, som gör att jag backar flera steg. Då står jag hellre still ett tag och accepterar att det är så. Att bara vara i nuet. Här och nu. Med hela mig.

Förresten så börjar jag mer och mer förstå detta med att leva klosterliv…

Annonser