Präster som “botar” homosexuella

Ikväll sänder Uppdrag Granskning ett program med titeln Präster i Svenska kyrkan försöker “bota” homosexuella.

Skärmdump Uppdrag Granskning

Peter Artman, är präst i Vara pastorat i Skara stift och en av de som uttalar att man kan bota sådana som mig. I en intervju med Världen Idag så säger han bland annat om homosexuella:

Dels är det vetenskapligt sett uppenbart att det inte är så cementerat ända från födsel och genom dna utan det finns så många exempel och fallbeskrivningar där det är något som är rörligt och något som påverkas av livet och även påverkas av de val vi gör och vår vilja.

Det är just den här synen som har gjort att jag har skämts för mig själv. Att jag någonstans själv valt det jag känner. För mig har det tagit många år att våga vara den jag verkligen är och att då, av en präst i den kyrka jag jobbar i, läser om att jag kan välja min läggning, det gör mig idag väldigt upprörd. Tidigare så bejakade jag alla som antydde detta och trodde att det var fel på mig. För mig tog det många år att acceptera mig själv och sådana som Artman fördröjde den processen, det ser jag ju idag när jag tittar tillbaka.

Artman fortsätter:

Dessutom utifrån den skapelsetro som både jag och kyrkan har, så ser vi ju det som så att Gud har skapat världen och gjort oss till sexuella varelser för att kunna ge livet vidare. Därför är det ju könsakten mellan man och kvinna den som kommer från Gud.

Var kommer “könsakten” mellan man och man ifrån då enligt Artman? Från något annat håll? Han är, precis som många av hans gelikar, väldigt försiktig med att klart uttrycka vad han egentligen menar, men tänk dig en ung och osäker kristen homosexuell person som läser detta? Det går obehagliga rysningar i mig när jag tänker på detta.

Som om min kärlek och mina känslor INTE kommer från Gud! Tänk att vi fortfarande år 2014 håller på att göra skillnad på kärlek och kärlek.

Artman uttrycker också följande:

Eftersom vi tror på en upprättelse, påsken och uppståndelsen handlar ju om upprättelse. Det innebär att om en person är skapad på ett visst sätt, att man har en kropp som är inriktad mot det andra könet, så vill ju Gud upprätta den här personen så att dennes sexualitet blir i harmoni med Guds egen familjebild.

Han fortsätter i samma spår. Det finns bara en väg, alla andra vägar är inte skapade av Gud. Det blir ju kontentan och tänk er själva hur en ung homosexuell kristen person måste vrida och vända på det självklara om han går i samtal hos sådana som Artman. Hos känsliga själar så skapar det ångest och en massa mörka tankar, precis tvärtemot vad en kyrka ska ge en sökande människa.

Jag har hela mitt liv haft det jobbigt med min sexuella läggning, just för sådana som Artman. De har matat mig med, inte direkt alla gånger, men med förflugna ord eller subtila ageranden som gjort att tvivlet i mig sått frö. Sen om man inte är stark som person, så påverkas man negativt och går omkring många år med ångest och en tro på att man är fel och inte skapad av Gud. Jag vill inte bli botad från mig själv. Jag lovar er, jag har försökt i många år att förtrycka den jag är, med resultat av destruktiva handlingar och ett mående som varit allt annat än bra.

Idag vet jag bättre. Idag är jag inte längre passiv och tyst, idag blir jag både arg och illa berörd över att Svenska kyrkan fortfarande har sådana här präster i sina led. Präster som gör skillnad på människor. För det går inte att ändra på den man är. Så är det för mig och det tog mig många år att inse och acceptera.

sr_homosexuella

Ser också nu att Artman sagt att sådana som mig är defekta. Man ska inte glorifiera en defekt enligt en intervju med P4 Skaraborg.

Ikväll tittar jag på Uppdrag Granskning om just dessa präster som synas i sömmarna på ett sätt som är det enda möjliga. Visst kan man kritisera metoderna, men då skjuter man över målet och riktar in sig på det sekundära. Det viktiga för mig är att jag som homosexuell ska kunna känna mig trygg i ett själavårdssamtal med en präst, om jag då i samtalet berättar att jag är homosexuell. Att få råd om bot och att jag är fel, defekt och går att korrigera, det skulle för mig ha fått förödande resultat. I det tror jag inte att jag är unik.

Vi försöker bara vara trogna mot vår tro säger Artman. För mig handlar det om att vara trogen mot mig själv. Att inte längre tro att jag kan botas och vara någon annan. Att Gud accepterar mig för den jag är. Jag orkar helt enkelt inte längre vara någon annan och jag orkar inte lyssna till de som förminskar mig, just utifrån min sexuella läggning.

Uppdaterat
Biskopen i Uppsala stift Ragnar Persenius skriver om “Sexuell orientering i själavården” med anledning av Uppdrag granskning. Spontant så blir jag varm i hjärtat av de ord som han uttrycker. Den kyrka han representerar vill jag tillhöra!

95-åriga Holsten Fagerberg banade redan 1974 vägen för en ny syn inom Svenska kyrkan på homosexualitet genom boken “De homosexuella och kyrkan”. Stockholms stift har intervjuat honom.

Ärkebiskop Anders Wejryd kommenterar programmet nu via Svenska kyrkans YouTube-kanal. Även domprosten i Uppsala stift Annica Anderbrant har nu på sin blogg skrivit om programmet: Uppdrag själavård.

Uppdaterat 2
Nu har jag själv sett programmet. Vet inte riktigt vad jag ska säga faktiskt. Får lite av känslan av att prästerna i grunden vill väl, men inte riktigt har kompetensen att möta en förvirrad och sökande homosexuell.

Det mest ledsamma var ju att se min egen arbetsplats och höra orden från en av mina arbetskamrater. Det är som om två personer framträder när man ser de dolda samtalet med honom och vad han då uttrycker. Det blir ju lätt så att ta orden personligt eftersom det för mig numera efter år av inre kamp gör lite ont att han ser skillnader så att säga i en värld, men i en annan så anar man ingenting. Otäckt! Sen att man kan vara lite homosexuell och att det går att gradera. Utifrån den synen så bestämmer man hur själavårdssamtalet sedan ska bli. Jag tar mig för pannan och inser att människokännedomen om sådana som mig har en del att önska.