Eftermäle Uppdrag Granskning

Bögbotarna – präster i Svenska kyrkan försöker “bota” homosexuella är namnet på ett TV-program från Uppdrag Granskning. Där avslöjas det att ett antal präster i själavårdssamtal ber för att den homosexuelle “Kalle” ska slippa sin läggning och att den “ska klinga av” som en av prästerna sa.

ug_homosexuella

För mig var programmet intressant utifrån flera aspekter. Jag ser mig själv idag som homosexuell efter många års tvivel på vem jag egentligen är, jag arbetar i Svenska kyrkan sedan många år och just på den arbetsplats där en av prästerna idag arbetar.

Programmet har fått kritik från flera håll. Det var väl inte så mycket att oja sig över ungefär och prästerna försvaras utifrån argumentet att metoden var fel och att de egentligen bara ville väl. Så kan man ju se på saken om man inte vill eller kan ta in den enskilde homosexuelle människans kristna värld. Vissa verkar inte ens kunna se den sidan av historien och de människorna går oftast inte att diskutera frågan med eftersom deras tolkning och deras värld i varje läge dömer utifrån tolkningar som alltid kommer före kärleksbudskapet. Det är min uppfattning efter år av debatt och diskussion med sådana kristna människor.

Jag drivs ju av nyfikenhet och jag har ägnat delar av dagen att leta ute på nätet efter reaktioner och i det stämmer mina teser ganska bra. I den frikyrkliga världen så är metoderna och Svenska kyrkans flathet mot de drabbade prästerna i fokus, inte den homosexuelles situation.

Dahlman idag på Världen idag går hårt åt den påhittade figuren Kalle och ser honom som den stora boven i dramat. Han beskrivs som en sprucken brunn med orent vatten. För honom verkade programmet i första hand handla om Uppdrag Gransknings metoder och om prästernas väl och ve istället för de homosexuelles:

För mig handlade inte gårdagens TV program Uppdrag Granskning om homosexualitet eller heterosexualitet utan om präster som blir utsatta för en offentlig avrättning där prästernas chef ger legitimitet åt denna exekution.

Vem är förvånad?

Elisabeth Sandlund på Dagen ser heller inte ett steg längre utan tycker istället att prästerna ömsint utrönar bakgrunden genom sitt sätt att ställa frågor om bland annat övergrepp i barndomen. Ja, så kan man ju också tolka situationen för “Kalle”. Återigen så sätts fokus på metoderna och Svenska kyrkans agerande istället för det som faktiskt sker i de slutna rummen:

De officiella företrädarna för Svenska kyrkan, med avgående ärkebiskop Anders Wejryd i spetsen, tävlar om att förklara hur galet de fyra präster som figurerar i inslaget bär sig åt när de oklokt mycket går konfidenten till mötes.

pastorcastor.se är en präst i Svenska kyrkan som också tillhör Frimodig kyrka. Han reagerar främst på hur prästerna Malin Strindberg och Lars Gårdfeldt uttrycker sig i programmet, där vissa av deras kommenterar är teologiskt katastrofala.

De tuffaste kommentarerna om programmet hittar jag lite förvånade i kommentarsfältet under en artikel hos Kyrkans Tidning. Som homosexuell så gör det ont att läsa vissa av orden, som i de allra flesta fall är skriva anonymt:

Det är märkligt att präster inte ska få försöka bota vad som är destruktivt och farligt samtidigt som Svky lierar sig med en hedonistisk organisation som förespråkar en fri sexhandel!

När det gäller utlevd homosexualitet har jag däremot svårt att se det som någon form av norm eller eftansträvansvärt efter som mänskligheten då inte skulle existera.

Det går inte att komma i från att homosexualitet är en synd.

Homosexuella handlingar är en stor synd men homosexuell läggning är ingen synd utan ett tillstånd som kyrkan måste vara ödmjuk inför och ge det stöd som hon kan i kraft av botens sakrament.

Nu är det väl ändå dags att befria Gud från Sv. Kyrkan. Själv har han lämnat densamma för längesedan. Bevara oss alla på domens (rättvisans) dag.

Försöker verkligen förstå vad de säger. Försöker verkligen också förstå mig själv. Enligt många av dem är jag någonting helt fel, synd och jag vet inte allt. Inte skapad av Gud känns det som de på allvar menar. Detta har jag slagits mot i många år, detta exkluderande enbart utifrån sexuell läggning. Har försökt att leva på ett annat sätt, men då bara mått skit. Så vad gör man med sådana som mig då, när ingenting hjälper? Vad är det kristligaste att göra enligt dem? Tanken svindlar…

Just utifrån mina frågor och min mångåriga kamp med att hitta mig själv så är idag mitt hjärta så glad över de steg Svenska kyrkan tar och har tagit under de senaste åren. Bibeltolkningar i alla ära och att det tolkas åt alla håll och gällande det mesta är väl bara som det ska vara, men är inte kärleken ändå alltid störst? Den frivilliga kärleken mellan två människor? För mig så kristligt och sant som det kan bli. Den kyrkan håller jag på att hitta och det känner mitt hjärta.

Men det tar tid och det har för mig tagit år att inte lyssna på de som vill exkludera mig och kalla mig för allehanda ord i Jesu namn. Jag varken kan eller vill botas från den jag är. Det går liksom inte. Det går inte att gå emot den man egentligen är.

För ska sanningen fram så är de positiva rösterna många fler idag. Svenska kyrkan har verkligen varit modiga och de går före de allra flesta kristna samfund. Jag är både glad och stolt över att tillhöra den kyrkan idag, även om gårdagens program fick mig lite förundrad över vissa metoder. Men det hade kunnat vara ännu värre.

Min biskop Ragnar Persenius står upp tydligt för det han tror på i detta. Att nu läsa hans svar på de kommentarer han får efter sitt inlägg Sexuell orientering i själavården gör mig väldigt förhoppningsfull. Han ser vad det handlar om, han förstår och han är väldigt tydlig i detta. Det gör mig väldigt glad idag. Hans ord betyder mycket för mig.

Professorn i statskunskap Ulf Bjereld är inne på min linje gällande själavårdssamtalen och allt tjafs kring detta om att det skulle vara fel sätt för att ta reda på vad som verkligen sägs:

Jag kan inte förstå den kritik som riktats mot Uppdrag granskning för att deras journalistiska metod skulle hota själavårdssamtalens integritet. Om Uppdrag granskning bandat ett riktigt själavårdssamtal hade det naturligtvis varit ett oerhört grovt övergrepp. Men så var ju inte fallet.

Han skriver också det som jag själv känner efter programmet:

Jag är stolt och glad över att tillhöra ett samfund som kommit kanske längre än något annat kristet samfund i världen när det gäller att bekämpa fördomar om människors sexualitet och att bejaka kärleken.

Bra avrundning och avslut gällande detta ämne!

All kärlek är av godo!

Relaterat
Programmet på SVT Play

13 svar till “Eftermäle Uppdrag Granskning”

  1. Josef: Bibeln är tydlig gällande många saker, skriver du och saluför även det på samma sätt?

    Denna post visar hur ohållbart det blir att välja ut det som passar en på det sätt du gör: http://cattasbubbla.se/2011/07/01/bra-debattartikel/

    Jag tänker inte mer kommentera detta mera eftersom mina två poster i ämnet väl speglar det jag både känner och tycker.

  2. Jag upplever att Bibeln är ganska tydlig beträffande homosexualiteten. I 1 Korintierbrevet kap. 6, vers 9-11 står det, citat / Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare eller förtalare, eller utsugare skall ärva Guds rike (Svenska Folkbibeln) / Slut citat.
    Hur sedan den homosexuella prästen Lars Gårdfeldt, och övriga kan säga att ”Gud är kärlek” så han är nog inte så noga, utan ”ser mellan fingrarna”. Jesus säger själv: Det är inte jag som dömer, utan mina ord ska döma på den dagen”. Jag tror Gårdfeldt får svårt att läsa dessa rader och sedan gå vidare som ingenting har hänt. Han har nog sina tvivel i sin ensamhet. Han skulle behöva träffa någon kollega – typ Artman – som kan be med honom.
    Vi är inte satta till att döma, det kommer Herren att göra på den ytterska dagen, där all som är fördolt i människan skall blottas, och du kommer att dömas därefter.
    Men vill man inte tro att det är så, är det ju bara att rusa på som man gjort, strunta i vad Bibeln säger, eller få uppleva att synden blir förlåten och du blir fri från synd som bundit dig.

  3. Tofflan: Ja, ibland så undrar jag faktiskt hur en del tänker och det skrämmer mig lite hur lätt vissa kommer med påståenden som jag inte alls har skrivit om. Min text handlar om allt annat än barn och djur utan om vuxna människor med egen vilja.

  4. kyrkis: Vi tycker olika utifrån våra egna personliga erfarenheter. Ingen säger väl emot det du säger egentligen? Det handlar väl mer om vissa frågor och sätt som en del av prästerna hade. Nej, vi vet inte vad som hade hänt i ett längre skeende, så det är ingen idé att ens försöka spekulera i det.

  5. De korta inslagen och förmodligen nerklippta passagerna säger inget om när det som sagts sagts.
    Återigen, om någon kom till mig och talade om sitt lidande av att vara homosexuell, så skulle jag inte börja i att fördöma det lidandet. Jag skulle lyssna, känna in, ställa adekvata frågor. Skapa mig en bild och utifrån det försöka bearbeta. Min mångåriga erfarenhet säger mig att man aldrig kan börja i att tala om att ”du tänker fel”. Oavsett vad allmänna opinionen anser.

    Det som skulle bli en period av samtal dömdes utifrån lösryckta meningar. Ingen av oss vet vad som skulle sagts i ett längre skeende.

  6. Men hallå! Nu har väl diskussionen spårat ur lite! För det första är inte homosexualitet nån sjukdom, men om nån LIDER av sin läggning är väl en psykolog rätt person att få hjälp av. Sen att få stöd och hjälpande samtal av sin präst skulle kunna vara en bonus och inte nåt fördömande.

    Slutligen undrar jag om Marlene kan läsa när h*n läser in sex i Jerrys slutord ”All kärlek är av godo!! Var är den sexuella kopplingen barn och djur i Jerrys ord, menar du? Nu har du tolkat in saker som jag inte kan se, i alla fall! Jag fattar inte att somliga ska vara så himla snabba att sätta likhetstecken mellan homosexualitet och pedofili – det är två helt skilda saker. Det är ju du, Marlene, som snackar om pedofili och tidelag i din kommentar, verkligen inte Jerry i hans text. Läs innantill!

  7. Marlene: Vad får du det ifrån, att jag menar sex?
    Kärlek mellan två vuxna människor baserad på frivillighet menar jag och hur du kan få det till något annat, det övergår mitt förstånd! Du misstolkar mig å det grövsta och lägger in saker som jag inte alls skriver.

  8. Är ”all kärlek är av godo” ? Jag gissar att du menar sex här? Alla sexuella förbindelser är av godo, eller..??? Gäller det även med barn, djur…??? Det är få som säger att det är fel att älska, men vad gör du med din kärlek? Vad är det för kärlek och hur uttrycks den rätt? Tänk på vad du skriver!

  9. kyrkis: Det korrekta vore väl att försöka prata med personen varför han mår och känner som han gör. Med en psykolog och inte med en präst. En präst är ute på mycket hal is om han tror sig kunna bota något så fundamentalt som en sexuell läggning. Exodus i USA har ju efter årtionden kommit fram till den slutsatsen, just för att det skadar så många fler än det hjälper. Det är ingen god själavård dessa präster sysslar med anser jag.

    Jag vet inte vilket som är värst egentligen, det subtila och intentionen eller svavelosande och bankandet med Bibeln i huvudet på folk på vad som är rätt eller fel enligt den tolkande prästen? Ibland föredrar jag nästan det senare, för då slipper jag i alla fall förvåningen hur olika sätten kan vara hos en del. Nu råkar ju jag på ett arbetsmässigt plan känna en av prästerna i programmet och min förvåning blir då än starkare över agerandet.

    Programmets enda chans var ju just att använda dessa metoder, för annars hade ingenting erkänts eller bekräftats av prästerna.

  10. Med all respekt och förstående för dina känslor och reaktion. Jag känner ingen av de präster som förekommer i programmet. Men det jag som lite utifrån ser är att dessa präster möter konfidenten där han är. De ifrågasäter inte, hänvisar inte till kyrkliga beslut eller ens till bibelord. De möter en människa som lider av sin homosexualitet. Det politiskt korrekta vore naturligtvis att blunda för lidandet och tala om vad som gäller idag.

    Men så fungerar inte en god själavård. Och det är därför programmet blir så fel. Det krävs ett antal samtal innan man kan lämna lidandet och fundera över hur samhället är o s v.

  11. Tofflan: En präst har ett oerhört stort ansvar. Jag kan bara hålla med dig om att man ibland blir mörkrädd över hur en del präster agerar. Mina åsikter kände jag bara måste ut ur systemet just för att jag har flera beröringspunkter.

    I detta kan jag inte vara så tyst såsom jag tycker en del är efter programmet. Men det kanske finns anledningar till det? Många kanske inte vet vad de ska säga eller så vill de inte för att det inte tycker att det var så farligt? Jag vet faktiskt inte. Glad för din kommentar. Tack!

  12. Det här är väldigt, väldigt intressant läsning, särskilt att läsa dina åsikter, du som jobbar inom ”företaget”. Man blir mörkrädd ibland när man hör vad vissa människor som kallar sig kristna kan häva ur sig. Värst av allt är det när det gäller präster. De borde vara föregångare för kristlighet! Kan de inte det – avkraga dem! Tycker jag!

Kommentarsfunktionen är stängd.