Ett liv i lyx, eller? Bloggfimpning?

2014-03-05

Remouladsås gånger tre. Datumet på den vänstra chockade mig. SÅ slarvig brukar jag inte vara… Ett liv i lyx, eller?

När jag vaknade i morse strax före sju så var jag helförvirrad när jag tittade på klockan. För jag fick sova hela natten och det har inte hänt på flera år. Helt märklig känsla faktiskt. Trots det är jag tröttare än tröttast när dessa rader skrivs. Prostata, katter och gutturala tjut från suspekta håll har tidigare hållit gubben vaken vid flera tillfällen under många nätter.

Det är bara att tacka och ta emot! Tack!

Mer då? Ja, vad ska jag säga? Som inte sagts till leda sedan denna blogg startades i juli 2007 efter att ha huserat på andra ställen sedan 2001… men då hette det inte blogg. Mitt första inlägg är faktiskt skrivet redan 1999 på något tillfälligt ställe, men det var först två år senare som jag valde att köra själv så att säga. Vad ville jag säga med detta nu dårå?

Har nog fan bloggat för länge?! Har ju sagt allt känns det som. Kanske måste jag bli mer specialiserad och köra vissa grejor bara? Ta bort detta trams med känslor och hur måendet är och kanske göra som många andra att PR-konsulta hit och dit med fina råd som ger så kallad respekt och jag vet inte vad. Men det är inte riktigt jag… inte alls faktiskt, hur svårt skulle det vara för mig att hålla linjen och vara konsekvent? Skulle aldrig gå vägen!

Färre läsare och än färre kommentarer är ju ett svar, även om det inte alls ska spela någon roll för mitt beslut. Men visst påverkar det, jag skulle fulljuga om jag skrev någonting annat…

Det är nog så tragiskt att jag inte har någonting annat. Skulle jag lägga ner bloggen så skulle en bit till av mitt så kallade sociala liv på nätet försvinna. Det skulle krympa än mer, även om allt färre läser hos mig och kommentarerna och interaktionen är nästan obefintlig såsom det är idag. Patetiskt och tragiskt är det nog och det finns nog bara ett beslut som är det rätta. Inte börja om, inte förändra utan bara låta allt vara. Bloggfimpning.

Är nog bara less på hela skiten just nu…

8 svar till “Ett liv i lyx, eller? Bloggfimpning?”

  1. Ja, du det är lätt att ta illa upp och det är lätt att skriva för långa kommentarer om saker och ting. (;-) Kommentera på bloggar känns lite föråldrat och som jag skrev till en annan här så går det lite för sakta och formen är inte riktigt up-to-date.

  2. Det är ett av problemen, det tror jag också men jag tror också att det beror på att bloggar helt enkelt är för söliga i sin form, det tar för lång tid. Det ska vara snabbare eller hur jag ska uttrycka det, Jontas!

  3. Det jag tycker är så jobbigt är att kommentera där man ska fylla i lösenord och inloggningsuppgifter för andra sociala nätverk eller tecken som ska matcha och så vidare. Det var enklare förr att uttrycka sig. Nu hinner man få ett filter och tveka när man måste bryta tanken för att ange en massa uppgifter innan man kan säga det man vill. Ack. I-land+problem.

  4. Inte lägga ned! Jag har en liten tapper skara som är inne och läser . Det är gott så .
    Fortsätt å skriv hörrö !

  5. Äh, du som är min bloggarförebild kan ju inte lägga ner, heller?! Men visst känner jag som du ibland. Då tänker jag på att jag faktiskt mer och mer skriver för mig själv och de mina (familj, släkt, vänner och vissa bekanta) – och så fortsätter jag.

    Vad gäller såserna ser jag ju inte datumet på den vänstra, men jag blev väldigt nyfiken på vad det stod (för jag gissar/tror/hoppas att såsen ligger i sopen nu???).

  6. Ja ibland tröttnar man verkligen på att blogga… Jag tror det mycket beror på att det är samma samma hela tiden. Som du skrev, mycket känslor och mående bara. Kanske tröttnar du på att skriva och läsa vad du själv skrivit? När det blir mycket av samma vara är det lätt man tröttnar..
    Finns nog flera sätt att lösa det på. Bloggpaus, sluta blogga, försöka skriva mycket annat blandat med känslor/mående och göra bloggutmaningar. I stil med ”ett foto om dagen” – men det kan man ju variera i oändlighet.

    Det är tråkigt när man får lite respons på det man skriver, men vi pratade om det där en dag och kom fram till att det bara känns omständigt att kommentera ibland. Personligen tycker jag inte om att kommentera inlägg som handlar om känslor, mående och inre tankegångar. Det är alldeles för lätt att råka skriva något som bloggaren tar illa upp av… Lätt med missförstånd online 😉

    Ja, nu blev det ett lite för långt inlägg, men jag känner så väl igen mig i den här problematiken….. Bloggen ger, bloggen tar… 😉

Kommentarsfunktionen är stängd.