2014-03-05

Remouladsås gånger tre. Datumet på den vänstra chockade mig. SÅ slarvig brukar jag inte vara… Ett liv i lyx, eller?

När jag vaknade i morse strax före sju så var jag helförvirrad när jag tittade på klockan. För jag fick sova hela natten och det har inte hänt på flera år. Helt märklig känsla faktiskt. Trots det är jag tröttare än tröttast när dessa rader skrivs. Prostata, katter och gutturala tjut från suspekta håll har tidigare hållit gubben vaken vid flera tillfällen under många nätter.

Det är bara att tacka och ta emot! Tack!

Mer då? Ja, vad ska jag säga? Som inte sagts till leda sedan denna blogg startades i juli 2007 efter att ha huserat på andra ställen sedan 2001… men då hette det inte blogg. Mitt första inlägg är faktiskt skrivet redan 1999 på något tillfälligt ställe, men det var först två år senare som jag valde att köra själv så att säga. Vad ville jag säga med detta nu dårå?

Har nog fan bloggat för länge?! Har ju sagt allt känns det som. Kanske måste jag bli mer specialiserad och köra vissa grejor bara? Ta bort detta trams med känslor och hur måendet är och kanske göra som många andra att PR-konsulta hit och dit med fina råd som ger så kallad respekt och jag vet inte vad. Men det är inte riktigt jag… inte alls faktiskt, hur svårt skulle det vara för mig att hålla linjen och vara konsekvent? Skulle aldrig gå vägen!

Färre läsare och än färre kommentarer är ju ett svar, även om det inte alls ska spela någon roll för mitt beslut. Men visst påverkar det, jag skulle fulljuga om jag skrev någonting annat…

Det är nog så tragiskt att jag inte har någonting annat. Skulle jag lägga ner bloggen så skulle en bit till av mitt så kallade sociala liv på nätet försvinna. Det skulle krympa än mer, även om allt färre läser hos mig och kommentarerna och interaktionen är nästan obefintlig såsom det är idag. Patetiskt och tragiskt är det nog och det finns nog bara ett beslut som är det rätta. Inte börja om, inte förändra utan bara låta allt vara. Bloggfimpning.

Är nog bara less på hela skiten just nu…