2014-02-06
Nakna björkar när jag är på väg hem från jobbet.

Tre dagar med sjuk pojke sätter sina spår. Förmågan att inte gå i spinn är väl liksom det som gäller nu.

Att bita ihop och inte bara låta irritationen ta över. Vad är jag irriterad över? Ja, det gamla vanliga så det är jag tyst om. Bräcklig och egocentrerad. Trots det så blir jag oerhört irriterad av det beteendet hos andra. Min egen spegel garanterat som jag då stöter på.

Precis när jag kom till jobbet i morse och försökte att prioritera upp det som låg, då ringde dietisten. Inget bra samtal och mycket irritation från min sida. Hon försökte dock att låta positiv, men det slutade bara med att hon skulle återkomma.

Personal som också bara kommer till mitt rum och vill ha hjälp med saker, de säger jag åt att mejla mig istället så att jag får ordning på alla ärenden. En del har svårt att ta det, men jag måste ha det jag ska göra dokumenterat på något vis. För annars så glömmer jag bort det om det bara sägs muntligt och dessutom ska inte den som skriker högst alltid komma först så att säga. Det är inget bra sätt att få jobb på.

Men överlag känns det ändå positivt på jobbet. Jag är med i diskussionerna om framtiden på ett helt annat sätt än för några år sedan. Det är värdefullt för mig och jag känner mig behövd och många lyssnar faktiskt på vad jag har att säga. Sen är ju frågan om det är just detta som jag vill syssla med innan jag faller för åldersstrecket, men det är en helt annan tanke.

I morgon börjar visst OS. Lågt intresse från min sida eftersom jag inte alls tycker om det jag har sett från arrangörslandet. Verkar ju vara rena bananrepubliken där mest pengar räknas och lojalast till presidenten något som ger makt och position. Nej, det har verkligen gått åt fel håll i det landet.