2014-02-05

För tredje dagen är jag nu hemma med sonen. Hosta och snuvig. Det går väldigt sakta framåt, men jag hoppas på att det är sista dagen nu. Faran är väl att det går vidare till någon av oss andra… men än så länge så är det bara lillgrabben som är drabbad.

När man är hemma på det här viset får jag ju möjlighet att tänka mer utan att bli störd. I mitt fall så vet jag inte om det är så bra. För jag märker fortfarande att mörkret och det flyende inom mig snabbt vill ta över. Det som inte vill mig så väl så att säga, de gamla invanda tankarna.

Kan heller inte låta bli att tänka på jobbet och det som väntar där. För det är ju så att för varje dag som jag är borta så ökar mängden av jobb. Mitt jobb bygger ju lite på att saker och ting ska flyta på och att flödet liksom aldrig stannar av. Vet inte varför jag tänker så mycket på det den här gången. För jag har ju varit hemma på det här sättet flera gånger tidigare, utan att det för den skull betytt kaos på jobbet.

Det kanske handlar om att jag vill och behöver ha något att hänga upp saker och ting på? För att liksom leva? Överleva hela månaden?

Ni vet väl att jag bloggar för min egen skull? OK? Bra, då fick jag det sagt. Raderna jag skriver kan ju uppfattas som väldigt JAG hela tiden, men detta är min digitala dagbok. Skillnaden mot den skrivna på papper är att min är offentlig. Jag delar med mig, till den som är intresserad.

Idag blir det en sväng till den lokala butiken. Matvarorna fyller liksom inte på sig själva. Detta med att ordna hyfsad mat också varje dag är för mig svårt. Men det går på något konstigt vis ändå, även om vissa gnäller en del dagar över matvalet. Men jag gör inte två rätter. Har ju för sjuttsingen problem med en! Hehe…

Mer kaffe nu, lite radio och självklart göra butlern redo om grabben behöver något…