Att mista en älskad pappa måste vara tufft. Nya förutsättningar och andra sätt att fortsätta sitt eget liv på tar vid. Visst kan man bli tröstad och få visshet av det man har inom sig, men hur man än vänder och vrider på det så är det ändå i många fall sorgligt och en tuff tid som väntar.

För relationerna förändras ju när någon nära lämnar oss. Det blir ofrånkomligen andra sätt att leva på. Att prata om döden är för många väldigt jobbigt och jag kan själv känna så ibland. Men för mig handlar det många gånger om mitt eget mående och hur mycket jag orkar så att säga. Döden i sig skrämmer mig inte längre. Det är relationsförändringarna som fastnar främst hos mig. De kan ju bli helt annat än tidigare och sådant kan man nog aldrig förbereda sig för.

Mina tankar är hos en gammal kär vän just nu. En person som jag tycker mycket om och som genom åren varit viktigt för mig. Att mista någon man älskar är oavsett en stor förändring i ens liv och ingenting blir som det en gång var. Det är liksom livets spelregler.