Skratt & gråt kan ligga så nära

Konsten att skifta fokus. Texten är mer än 13 år gammal och kanske förstår jag den bättre idag? Frågan är ju ändå bara att skifta fokus ifrån vad? Mitt jordiska tänk och egoismen som i det existerar? Då är jag med, men det är lättare sagt än gjort. Många gånger så stannar jag i det trygga och invanda, även om det finns något annat som jag med intellektet vet är bättre. För igenkännandet ger trygghet även om det är det näst bästa.

2014-01-14

De hamnade även de i datakyrkogården. De gamla och uttjänta. De trasiga och de slitna. De som inte ville vara med längre i det konsumtionssamhälle som just mobiler är en sådan stark symbol för.

2014-01-14

På väg ner till fikat så kan allt hända.

Idag var det riktigt bisarr humor på eftermiddagsfikat. Vi skämtade frisk om döden, begravningar och kistor. Det var riktigt befriande och ibland är gränsen så nära, den mellan skratt och gråt, sorg och glädje. Det blir liksom bara för mycket av elände emellanåt så då slår det över, vilket det gjorde idag.

Vi hade riktigt roligt åt historien om den döde som var allergisk emot blommorna på sin kista. Han nös så kistlocket nästan lyfte… låter ju inte ett dugg roligt så här, men vid fikabordet så blev det ett väldigt skrattade åt just detta.

För som jag sa, så ligger det ibland väldigt nära varandra detta. Liv och död. Skratt och gråt. En arbetskamrat har det tungt just nu och väntar bara på att döden ska komma. Även om man varit förberedd länge, så är det ändå ett skifte och en förändring som måste vara väldigt tuff att möta. Undrar jag om man någonsin kan bli riktigt redo för döden?

Hon finns i mina tankar hela tiden nu. I detta svåra och tunga.