2014-01-11

I min slitna men så kära jullåda så lade jag idag ner smällkaramellerna, kulorna, glittret, Sverigeflaggorna, hjärtarna och en massa annat som har suttit på julgranen.

2014-01-11

Maxi gillade så att ligga under granen. Även in i det sista så ville han vara där under.

2014-01-11

Maxi ska alltid vara med när någonting görs i huset. Alltid!

Men nu är julen ute i alla fall. Känns både skönt och lite tråkigt. Det går ju så fort allt detta som kallas för livet…

2014-01-11

Kände att jag måste bara ta mig ut idag. Ta en promenad och försöka.

2014-01-11

Kämpar på. Försöker verkligen att följa ljuset. Inte stanna kvar för länge i det som gör mig illa. Men ibland är det tufft. Många känslor kommer upp inom mig ibland.

2014-01-11

Jag kan läsa igen! Boken Lisa – ett liv är jobbig och jag har gråtit två gånger redan och är bara på sidan 80. Förstår en del, tar in och känner. För mig är det viktigt att ta in andra människors verklighet och liv utan skyddsnät. Alla sidor, alla känslor och det som är livet.

Kanske är det också så att sådana här böcker triggar igång saker och ting inom mig? Men jag kan ju inte leva i en lycklighetsbubbla och blunda för verkligheten hela tiden. Måste ju utsätta mig för riktiga saker och de innehåller inte bara det ljusa och vita.

Det finns några textrader i Mauro Scoccos låt Det finns som berör mig:

Det finns underbara platser, höga berg och vilda floder
Där himlen är din syster och molnet är din broder
Det finns alltid svarta sidor i varje människas bok
Vad skiljer då den tokige från den vi kallar klok?
Det finns en tår i varje skratt, det finns en sorg i varje rus
Och i vintergatans gränder hörs ett stilla sus

Någon knapp trycks igång i mig…

Ibland är det sådana här dagar. Det går över. Man kan inte bara vara på ett sätt hela tiden. Då är man ju inte människa.