En vecka senare

Förra lördagen så var tanken att jag skulle åka till mors och min morfars gravplats. Då var vädret kasst och orken helt borta, så det blev ingenting av med det.

Ekonomikumparken i Uppsala.

Men idag åkte jag och barnen till vår mor/farmor. Tog en annan busslinje än den brukliga och det gick lika bra det. Fick se lite delar av Uppsala som för några år sedan bara var fält och grönt och nu bestod av ett antal höghus. Fascinerande förändring.

Sonen springer på.

Visst, det var inget kanonväder idag heller men jag kände att det nu var dags att besöka graven och barnen var positivt inställda till att hänga på.

Isidor Pettersson 1917-1979 var min morfar. Ann-Britt Pettersson 1947-1981 var min mor och barnens farmor.

Två ljung och ett ljus blev dagens inköp hos Bellis. En lite äldre ljung satt redan på plats och jag misstänker att det är min moster som redan har varit där. Kanske förra helgen då det var Alla Helgons Dag och då de allra flesta tände ett ljus och gjorde fint för sina nära och kära.

En ung själ som fick lämna jorden alldeles för tidigt.

Det är så många människoöden som manifesteras på en kyrkogård. Uppsalas kyrkogård är stor med många olika sorters gravar och vid en del fastnar man en stund.

Dessa fina hjärtan tillhör en ung kille, född på 80-talet.

Visst är det så att jag tänker på om och varför när det gäller min mamma. Jag skulle ljuga om jag påstod något annat. Nu är det inte så ofta, men det finns dagar då jag verkligen hade önskat att hon hade fått träffa mina fina barn. Då gör det ont när jag vågar tänka lite djupare på den saknaden.

Fina rosor vid minneslunden i Uppsala.

Igår så pratade yngsta dottern och jag en del om minneslundar. Jag berättade att det fanns en i Uppsala och den passade vi på att besöka samtidigt som vi var vid graven. De ligger ju ganska nära varandra och den här är vid Stillhetens Kapell.

En fröjd för ögat.

Det var något väldigt fridfullt över minneslunden. Alltid färska blommor och människor i strid ström som tände ett ljus och lämnade en blomma.

En del av minneslunden med många ljus och blommor.

Jag pratar ganska öppet med mina barn när det handlar om döden. Den dagen det är dags för mig så vet yngsta dottern att jag inte vill ha en gravplats och någon sten, utan att min aska ska strös i en minneslund. En del har ju sina namn på stora stenblock eller på små plaketter, men sådant vill inte jag ha.

Mitt minne ska finnas i minneslunden. I den fria tanken. Varken mer eller mindre.

På väg mot ett av stadens favoritställen. Kullersten gick sonen på.