Ett annat liv

Det är bara att erkänna. Sex år efter separation och skilsmässa så har jag fortfarande problem med att klara ensamperioderna. Visst, det är mycket bättre nu än det var för ett par år sedan, men det blir fortfarande en markant skillnad när guldklimparna är i huset.

Den här veckan har jag sedan i tisdags inte mått så bra. Det har inte varit psykiska saker den här gången utan fysiska. Men det jag tänker på är att det fysiska kan har orsakats av det psykiska sättet jag nu försöker inta i mitt liv. Bita ihop i fler lägen än tidigare. Hänger ni med på vad jag menar?

För idag så försöker jag göra saker. Mest i jobbet men ändå. Sen tycker jag det funkar bra fler dagar nu efter det att barnen har åkt iväg till Anna. Ingen alkohol kommer numera över min dörr, så den vägen till falsk tröst är stängd. Det tröstade så kortsiktigt och gav mig än mer skit efteråt och det faktum är att jag nu känner mig befriad från detta. En sådan bra känsla. Men istället så bokar jag in saker och försöker aktivera mig. I oktober så blev det för mig kanske lite väl mycket, men hellre det än dessa tirader av självömkan och patetiska ord som alkoholen gav mig alltför länge.

Att hitta balansen mellan att bita ihop och våga bryta ihop när det blir FÖR mycket inom mig, det är väl detta jag är här för att lära mig? Men jag är också här för att lysa upp och må bra de veckor mina barn är hos mig. De kom igår och datagubben fick börja jobba direkt eftersom Ellets dator inte mådde så bra.

Det tog mer än 20 minuter innan man ens kom in i den, men sen så började det att rensas friskt…

Egna hamburgare stod på menyn (vilket det gör i 9 av 10 fredagar när barnen kommer (;-)) Men det blev lite fel i proportionerna när den sista burgaren skulle göras:

2013-11-01

Men med mycket tillbehör och gotta så fungerade det ok ändå. (;-)

2013-11-01

Att inte vara med Ellet på 14 dagar gör ju att en liten busgubbe vaknar till när vi träffas.

2013-11-01

Efter ett par timmar så funkade dator ok igen. Rensning och borttagning av suspekta program gjorde susen. Nu tar det “bara” 4 minuter att starta upp och jag vet själv vad det beror på, men Ellet vill inte ta bort det programmet som orsakar detta (;-). Men han vet att tar vi bort det programmet (som han ändå inte kan använda nu) så kommer datorn att bli tipptopp.

Att han sen ville sitta med oss andra i vardagsrummet en stund var ju liksom bara bonus på fredagskvällen. Här kan vi verkligen snacka om fredagsmys med stort F.

Nu kanske jag är tjatig och många av er har hört det förut, men för MIG är mitt liv mina barn, mina guldklimpar. Jag växer, jag ser en mening och jag tycker så mycket om att ha dem i huset. Det tillför mitt liv så mycket att jag saknar ord. Det är nästan så att ett annat liv började igår och sen fortgår 14 dagar framåt.