De negativa kattminnena kom tillbaka när jag fick detta från bostadsrättsföreningens styrelse igår:

2013-09-07

Två halsband till Maxi och Felix har därför inhandlats så att styrelsen blir nöjd. Jag misstänker att denna uppmaning beror på att katter (och däribland min egen Maxi) springer inne hos grannarna. Om det är på detta viset så lär ju historien fortsätta med telefonsamtal från de som inte gillar ovälkomna kattbesök i sina hem.

Mina katter har alltid haft halsband på sig tidigare men de har gjort av med åtskilliga och jag orkade helt enkelt inte efter sista gången att köpa nya på direkten. Detta blev dock en uppmaning till mig att skynda på.

2013-09-07

Maxi har redan fått på sig sitt halsband. Felix är ute på äventyr så han har ännu inte fått sitt nya röda halsband. De har en liten pingla samt är försedda med reflexer.

När jag var gift med A bodde vi i en förening där delar av styrelsen verkligen avskydde katter. De motarbetade dem som hade katt och det slutade med att vi kände oss tvingade att avliva våra två familjemedlemmar. Det ångrar jag väldigt mycket idag och vi skulle ha stått på oss lite mera. Men det kändes inte så bra gentemot vissa andra och det blev liksom som en press att agera.

För det märkliga är att där vi bor idag så har inga klagat på våra katter. Inga har varit i närheten av det hat som jag vet att vissa hade tidigare i den förening som vi tillhörde. Jag vet att det inte är någon rättighet att ha en utekatt i en bostadsrättsförening, men mina ord visar hur subjektivt och godtyckligt det kan vara, beroende på vilka som sitter i styrelsen.

Fortsättning lär följa. Det känner jag på mig.