Blick, debattklimat & tidstankar

2013-06-18
Måste säga att jag har väldigt svårt att möta min egen blick. Självförakt?

Själens spegel? Ögonen ger många gånger svaret på vilka intentioner människor har. Att möta en person som inte vill möta ens blick, dina ögon, då kan det vara antingen en väldig blyg person men också någon som inte är riktigt rak emot dig. Är personen blyg så kommer du att få möta blicken tillslut, men har personen något lurt med sig så möter du aldrig blicken. Det slår aldrig fel.

2013-06-18

Sverige är ett underbart land på många sätt och vis. Men jag börjar bli alltmer orolig över debattklimatet och vad man får tycka och inte tycka utan att bli placerad i fack. Har numera många egna exempel på detta när det gäller till exempel den heliga kon islam och hur en del av dess mer radikala utövare beter sig. Det märkliga i just detta är att de som angriper och anklagar för rasism och selektering just i detta försvarar något som de faktiskt själva inte står för om det skulle bli skarpt läge. Det är en märklig matematik för mig och många gånger så förstår jag det inte. Fast jag tror faktiskt att en dag så kommer även de som idag försvarar det intoleranta också att tvingas förstå ett och annat. När deras livsstil ställs mot de krav som växer alltmer från just denna grupp. Konfrontationen är oundviklig om inte invandringspolitiken läggs om helt i Sverige. Jag tycker faktiskt att delar av jämställdheten är på väg tillbaka i Sverige, just för flatheten och rädslan att stöta sig med de som företräder en gammaldags syn på kvinnan.

För att ha den analysen så behöver man faktiskt inte vara högerextrem, sverigedemokrat och inte ens höger. Jag lovar dig att det är fler än dessa grupper som idag känner oro inför den utveckling som vi ser i Sverige just nu.

Mannen i hatt till vänster. Fascinerad när jag tänker lite djupare. En bild, tagen för många år sedan. Han fastnade hos mig. Vem är han? Troligtvis död och begraven idag. Ett liv, en själ och en historia. Borta för alltid? Såsom det blir för merparten av oss människor. Visst, vi ger en massa avtryck i cybern, men hur många kommer på allvar att läsa det om 100 år? När alla familjemedlemmar, vänner och de man håller av också är borta från jordens yta? Vem bryr sig? Då är man borta och ingen har vetat att man har existerat överhuvudtaget. Som sagt, fascinerande och en märklig tanke.

Tänker ibland på de som levde på 1800-talet. Det är ju inte så fasligt länge sedan men idag så finns det inga kvar. Ingenting av liv när det gäller människor. Allt är borta och förbi. En märklig tanke om man vågar gå ner i den lite djupare. Precis som det kommer att bli för oss. Ett liv är som en liten snöflinga, regndroppe eller vad du vill. Så snabbt förbi i universums historia. För de allra flesta av oss men även för de allra kändaste på jorden. De kanske finns i skrifterna, i digitala arkiv och lever för evigt på det viset, men väldigt få även av dem kommer framtiden att minnas. Ju längre tiden går, ju mindre.

Mannen i hatt till vänster. Ser hans ansiktsdrag och funderar på vem han var och vad han heter. Snyggt klädd med slips och som det ser ut ett brev i högra fickan. Det ser också ut som han har en rund bricka på ytterkavajen. Tror inte han är så gammal på bilden, kanske kring 30? Det är fascinerande att fantisera och låta tankarna bara komma till mig.