Såg en intervju från februari 2013 med skådespelaren, aktören och artisten Jan Malmsjö. Han berättade om sitt liv, att han kände hur livet var på väg ur honom och att bäst före datum var passerat.

Programmet var endast 17 minuter långt, men mycket av det han sa, det vill inte riktigt lämna mig.

Jan Malmsjö spelar Mme de Rosemonde i Farliga förbindelser just nu på Dramaten.

Han har ju varit med länge nu och debuterade redan 1941 som 9-åring i en mindre roll i pjäsen Franzie som gick i Malmö. 1952 debuterade han i en huvudroll som yngst på Dramaten i pjäsen Ramido Marinesco. Han var då 20 år gammal och hade innan det även hunnit med att figurera i inte mindre än 15 uppsättningar där den allra första Fallna änglar från 1951 innebar sång bakom scenen. Idag vid 81 års ålder så är han äldst när han just nu spelar Mme de Rosemonde i Farliga förbindelser. Rollerna på Dramaten har varit många genom åren.

Han har ju så mycket på sitt CV, denna stora artist! När jag lyssnade på honom så slog det mig om vilken själslig smärta han bär på, trots många försök till försoning gentemot sin far. Han var sadist och inte rolig att ha att göra med berättade Malmsjö. Kan man älska någon utan att den personen har förtjänat det?

Tuffa ord, men det gick rakt in i mig. När pappan låg på sitt yttersta så tvingades han i princip upp på sjukhuset för att ta farväl. Men han kunde inte ens då ta i sin pappa. Jan Malmsjö ville egentligen inte tala om detta, men med hans sätt att vara som själ, så gick det ju inte att komma runt denna smärta, som nu när han tar det lite lugnare på äldre dar, “blossat upp igen” inom honom.

Han har ju så rätt, Jan Malmsjö! Hur ska man kunna förlåta när personen inte förtjänar det? Hur ska man kunna älska någon som gjort en illa? Oavsett vem det är. Min egen bävan finns där för mina egna fadersband. Som inte är någonting och har väl egentligen aldrig varit det. Han har inte förtjänat min kärlek. Inte han heller.

Jan Malmsjös ord hänger kvar…

Har precis bokat biljetter till Farliga förbindelser. Fick en ingivelse att jag vill se denna stora skådespelare åtminstone en gång live. Ja, så blir det. I mitten på augusti så ska jag till Dramaten! Premiär för mig på fler än ett sätt alltså!