Den enda gången man är helt ärlig är när man får orgasm

2013-06-01
Det frodas i min trädgård just nu.

Trädgården missköter jag å det grövsta. Jag orkar helt enkelt inte. Försöker intala mig att det är fint att ha en vild trädgård där allt får växa lite extra längre. Fast då ekar Ernst-Hugos ord i mig:

Den enda gången man är helt ärlig är när man får orgasm.

Ju mer jag tänker på dessa ord, ju sannare blir de för mig. För när är man egentligen ärlig? De är så bra ord helt enkelt. Det vilda regerar.

Sen detta med att städa. Jag orkar bara hålla ifrån det värsta. Dammsuger när råttorna blir synliga och gör liksom bara det som är absolut viktigast. Visst, jag låter det inte gå så långt att jag får bagg och skit som jag vet att andra fått när de struntat i att sköta om sitt hem. Så lågt har jag ännu inte sjunkit och när mina barn är hos mig då skärper jag till mig. Det värsta scenariot vill jag inte ha i mitt hem. Vet hur det är nämligen…

Men det är inte roligt att vakna upp själv så här på en lördag. Visst, vädret är fantastiskt och altandörren står öppen, men jag har liksom ingen att dela detta med. Det smärtar och svärtar hårt i mig. Mer än jag berättar. Det tär i djupet att leva på det här viset.

Jag försöker och jag söker. Tro inget annat. Men jag kan inte sälja min själ för att träffa någon. Då är jag hellre ensam och att säga nej och gå vidare när det inte känns rätt, det måste jag fortsätta med. Igår var ett sådant tillfälle och då möts jag av hånerier och märkliga ord. Det är inte första gången det går fel och för varje gång så trycks jag tillbaka lite till. Det svider och gör ont.

Så ibland är ensamheten det enda alternativet, även om jag avskyr det.

Inombords är jag liten och ledsen väldigt ofta. Visar inte mycket i vardagen och varför ska jag göra det? Jag försöker och jag håller upp modet. Ljuger lite för mig själv för att orka. Det funkar bättre nu än tidigare. Faktiskt så är det så och jag har väldigt mycket att leva för. Det har jag. Så det kniper jag mig fast vid, även om vissa helger är botten och jag bara vill att de ska ta slut. Inte livet, men detta med att vara ensam. Jag vet att jag inte kan hänga kvar vid barnen hela livet, men för mig är det alternativet och så får det vara.

Ärlig mot mig själv? Jag vet inte jag.

Den enda gången man är helt ärlig är när man får orgasm.