Två dagar “glappade” ju för yngsta sonen när vi bestämde att vi skulle ha barnen i 14 dagar istället för 7. När vi bestämde detta så var det försent för mig att ansöka om än mer semester så då blev det problem den här veckan på måndag och tisdag.

Igår så kom ex-svärmor över och var med grabben några timmar. De hade ätit på restaurang och spelat spel. Hon stannade längre än vad jag trodde så han var inte ensam lång stund. Idag så åkte sonen med mig till jobbet och var med mig på förmiddagen. Mitt på dagen så kom A och de gick till frisören och käkade på favoritstället. Sen istället för att återvända till mig och jobbet som jag vet inte är så roligt i längden, så fick han hänga med modern sin även över storhandlingen för ett besök hos Tofflan medan modern handlade. Det vet jag att han blev glad över. Så när jag kom hem nu så var han hemma, nyfriserad och dessutom med en ny fin jacka som A köpt.

Det är så bra att vi kan göra på det här sättet när det kniper de veckor som vi har barnen. Jag är både A, ex-svärmor och Tofflan evigt tacksam för just den flexibiliteten som finns där. För mig men framförallt för sonen så var detta väldigt bra, att vi kunde göra på det här viset. Fjorton dagar från sin mamma blir i mastigaste laget.

Men vi har bestämt nu för att försöka köra 14 dagar istället för 7. Det finns en massa andra vinster med det och då tänker jag framförallt på kontinuiteten för barnen. Att inte flyttas fram och tillbaka så ofta samtidigt som det innebär att man får längta lite extra tills de kommer nästa gång. För mig är det nog så jobbigt, men jag vet som sagt var att det finns vinster i detta.

Skrev världens inlägg om barndom, alkoholen och kärleken. Ganska naket och öppet så jag kände att jag ville att orden skulle få “ligga till sig” lite innan jag klickade på publicera. Idag när jag känner efter så är min tanke att varför ska jag fläka ut mig för kreti och pleti och liksom försvara vissa saker. Vem har med mitt liv att göra och de val jag gör förutom de allra närmaste? Så den posten får ligga orörd och jag ger blanka fan i de indikationer jag fått. Folk får tro och tycka vad de vill. Jag är inte som jag var för några år sedan, då jag berättade om allt för alla. Törnarna har fått mig att vara mer försiktig nu och jag struntar som sagt vad vissa säger och skriver om mig.

Den inre styrkan finns där. Sanningen gör oss alla fria en dag och jag vet att jag då står med ryggen fri.