Tredje giktattacken

Portvinstå, gikt eller vad du vill men det är något som nu, för tredje gången, drabbat mig! Tyvärr så verkar attacken blomma ut rejält den här gången och det som räddar mig nu är diklofenaken.

1909 fanns det "Giktolja"

Det började för några dagar sedan och då hade jag känningar i båda stortålederna. Bara det är ju märkligt men så var det. Nu känner jag lite i vänsterfotens stortå, men det allra värsta sitter kvar i den högra stortåleden. Sömnproblem förstås och funkar inte värktabletter vid försöken att somna, så är det bara att vänta. När inte värktabletten funkar så går det inte att ta på stället ens. Smärtan går inte ens att beskriva, men ni (ca 1% av befolkningen) vet vad jag talar om.

Har en känsla av att detta nu hänger ihop med den mat jag ätit den senaste tiden. Måste bara vara så eftersom alkoholkonsumtionen inte alls är på samma sätt och nivå som för tre år sedan då jag fick detta för första gången. Fast jag tycker inte att jag har ätit så mycket i år och så fettigt trots allt. Men man blir väl känsligare vid stigande ålder för allt sådant här?

Sen är jag ju inte särskilt smal heller. Ett kilo då och då läggs på min stora lekamenen. Sådant vet jag också kan påverka och sen har vi ju de ärftliga faktorerna. Man kan faktiskt få gikt utan att själv vara orsaken. Gikt har kallats den frossande mannens sjukdom och det är väl den orsaken som är den troligaste för mig. Fet, älskar god mat och dryck och ett leverne där straffet kommer när blunderiet fortsätter. Det jobbiga är att har man väl fått gikt så kommer det tillbaka för 90% av oss, i olika styrkor och attacker.

Så nu sitter jag bara och väntar på att värktabletter ska verka så jag kan äta frukost och styra upp den här dagen, spotta i nävarna och tänka att det hade kunnat vara bra mycket värre…

4 svar till “Tredje giktattacken”

  1. Med mig är det bara bra, nästan oförskämt bra! Har inte ont någonstans utom när jag gäspar, och såret läker jättebra!

Kommentarsfunktionen är stängd.