Livet är bra förunderligt. Vem ger oss gåvan att få vandra här på jorden? Om detta är teorierna många och sanningen finns nog bara i varje själs egen upplevelse av att finnas till.

En del äter för att trösta sig, andra dricker, många jobbar för mycket och en del tränar för hårt. Många klappar igenom helt och hamnar på gatan. Hemlös och helt utanför. Många går så långt att det medvetet väljer att hoppa av.

Vad gör att det går så olika för oss? Lealöshet och olika viljor som skiljer sig från individ till individ? Vad i ligger skillnaden att det för vissa går bra och för andra dåligt. Då menar jag det bra med de materialistiska mått vi har i världen och dåligt med samma måttstock.

Tänker mycket på detta. Vad är succé och en fin karriär? I vems ögon? Vad gör en människa lyckad och allmänt god i samhällets ögon? Vilka är samhället?
Vad är fiasko och ett misslyckande? Vad gör att en människa anses som en parentes och någon som bara misslyckats? Vilka bedömer och vart sitter domarna?

Livet är bra förunderligt.

Många pratar om närande och tärande. De närande är de som presterar och visar upp ett driv och som vill något. De som är tärande, de är de som går med böjda huvuden och som sällan jobbar. De tärande bidrar inte med något till samhället. Det får man ju ofta höra. Men vart går gränsen mellan närande och tärande? Det är intressant om man vågar tänka lite djupare. För jag tror ju att de som kallar sig för närande föraktar de som de kallar tärande och många gånger så vet de inte vad de pratar om. Många gånger så glömmer de bort också att deras så kallade närande hade varit stört omöjligt om inte de tärande fanns. Men det vill ju de inte tänka på! Det är antingen eller, succé eller fiasko!

Ibland så tänker jag att vem fan bryr sig om 100 år?! Då är vi alla döda och ingen minns någonting av vad man gjort. Visst, vissa kan nämnas här och där i historieböckerna och kanske får någon en jättesten vid sin sista vila, men egentligen… vem bryr sig? I det jordiska alltså… sen finns det andliga, men det är en helt annan historia och i det är det av betydelse hur man beter sig mot människor här på jorden…

Här och nu. Som jag själv har så svårt för. Det är ju bara det som gäller. Du kan vara närande (som du tror) eller tärande (som du kanske inte tror?!) men vad betyder det om 100 år?! Här och nu.

Vad gäller då?

Det är ju som det alltid sagts av de kloka. Ärlig mot dig själv och din omgivning. En lögn upptäckts alltid och skulle den mot förmodan inte göra det så mår du själv dåligt (om du inte är psykopat förstås) och får stångas med dina elakheter i ditt inre. Att leva med noll självinsikt är nog skönt.

Livet är bra förunderligt. Eller hur? Jag tror på karmalagen. Det du ger ut, det får du tillbaka. Kanske inte nu, men någon gång. Kanske inte i detta livet, men i något annat. Hur du beter dig mot människor, de får du alltid tillbaka. Kolla själv i ditt liv, HELA ditt liv så ser du att mönstren går igen. Våga se det…

Livet är bra förunderligt.