En av livets viktigaste lärdomar är att kunna förlåta. Kanske den viktigaste. Då menar jag förlåta på ett sätt som känns bra för båda parter och där man kan se varandra i ögonen och sedan gå vidare. Funkar inte det så tror jag att en egen inre förlåtelse oavsett vad den andra vet eller vill för ens egen skull är det alternativ som finns. Men att gå omkring och avsky, inte gilla eller hata människor det förgör bara en själv. Det är min fulla övertygelse att just detta gör människor illa, det är de som blir sjuka, mår dåligt och dör i förtid.

I mitt liv så har jag kommit i kollision med många människor. Många som jag idag faktiskt ser i ett annat ljus efter en egen bearbetning. De vet givetvis inte om det i flera fall, men förlåtelsen för deras beteende har ändå fått mig att kunna gå vidare och att få ro inombords. En av dem har fått mig att verkligen tappa både balans och kontroll, men idag så vet jag varför.

Jag tänker inte dra några exempel där förlåtelsen inte nått båda två så att säga, men jag kan säga så pass att där självkännedomen är lika med noll, där personen bara trummar på som alltid och påstår att man knappt existerat där finns det liksom bara förlåtelse inom sig själv som fungerar. Det går liksom inte att nå vissa och då är det en stor möda att själv kunna förlåta och gå vidare. Men det går, fast det tar tid.

Vi är på jorden för att reparera band, för att lära. Skapar vi än mer konfrontation och får vi människor att må dåligt utan att veta om det så är det ovillkorligen en återvändsgränd. De som väljer att inte se, fast de vet att de gör illa, de har returbiljett tillbaka till jorden för att lära om. Livets skola är att leva på jorden. Det är här vi känner, upplever och utmanar. Men kan vi inte förlåta så kommer vi tillbaka, om och om igen.

Förlåtelsen är för mig det största och det tror jag som sagt är en av lärdomarna av att leva på jorden. Ibland kan man inte få allt man vill i en förlåtelse, men då gäller det att se högre och se att det inte hjälper att stånga sig blodig och få negativ energi av själar som inte kan eller vill se det man själv vill. Då är det viktigt att för sig själv kunna gå vidare och förlåta den personen för sig själv, även om den inte vet någonting utan bara snurrar på som vanligt.

Det är inte med illvilja som jag idag har flera själar där det inte fungerar. För mig har det handlat om självbevarelsedriften att jag helt enkelt måste bryta. En del kommer för nära med energier som drar ner mig och en del vill eller kan inte förstå vissa saker. Jag lovar er att jag har försökt att tänka stort i flera fall, men ibland går det bara inte. Man måste gå vidare och kan då bara förlåta personen för sig själv utan dess vetskap.

Jag är absolut inte felfri i alla dessa konflikter. Men jag vill ta dem vidare och går det inte med personen så måste jag göra det för mig själv. Förlåta det jag inte gillar och sen gå vidare.

Tänk efter själv, hur ser det ut i ditt liv idag? Vad är det som nöter och skaver och som skapar negativa energier? Att vara modig och “stor” och försöka bryta sådant det tror jag bara lyfter en själv i förlängningen. Sen om motparten inte vill utan bara trummar på som förr så är det liksom inte ditt fel. Du har gjort vad du har kunnat för att läka och reparera och du mår så mycket bättre inombords.