Efter flera nätter av dålig sömn så var jag i morse mer död än levande. När det var dags att göra sig i ordning för jobbet så gick det bara inte. Jag orkade inte. Så jag blev hemma idag och jag försökte sova men det var svårt. Hjärnan går liksom på högvarv just nu.. även om det känns bättre när dessa rader skrivs.

Sonen kom till mig idag. Det är alltid en välsignelse för mig. Så levande och så full av berättelser.

Gunilla på jobbet tipsade igår om en maträtt som jag aldrig testat:

121026

Lövbiff med mjuk hushållsost. Jag tog en mild variant eftersom jag hoppades på att grabben ville smaka. Tillbehör förstås strips. Jag tyckte det var riktigt gott medan sonen inte ville ha ost i sina.

Nu har jag gått med grabben till kompisen som fyller år. Passade då på att handla hem lite gotta i den lokala butiken. Lite senare ikväll så ska han hämtas och han vill inte gå själv i detta mörker som nu råder och jag förstår honom helt och fullt. För mig är detta bra även om det tar emot att traska i nästan två timmar ikväll. Men vad gör man inte för sina barn?