Könsstympning & osolidarisk Pärson?

DN Debatt 120622

Redan på midsommarafton så publicerade fem präster från Svenska kyrkan en debattartikel med namnet “Vi måste visa respekt för rätten att vara annorlunda”.

För mig och utifrån mitt perspektiv så blir jag bara förvirrad när jag läser detta. Vad vill de säga, egentligen? Vilka utgångspunkter har de och skjuter de inte väldigt illa i sitt uppsåt?

Seder och bruk, traditioner och såsom det allt varit samt religiösa sedvänjor. Ord och tankar som känns väldigt tossiga och gamla. För mig är det mycket enkelt och då resonerar jag utifrån det perspektiv som jag ser som det enda, det icke-religiösa utan enbart mänskliga att man inte skär i barn som inte har någon egen vilja. Det gäller oavsett tradition eller “religiös sedvänja”. Argumentationen far iväg i stora djupa och viktiga konstateranden men det hjälps inte eftersom grunden för varje människa handlar om att få bestämma om sin egen kropp, oavsett om man är barn eller vuxen. Det kan aldrig bortförklaras med religiösa traditioner och att man alltid agerat på ett visst sätt.

Sen när man läser alla kommentarer efter debattartikeln så förstår man att dessa fem inte alls har åsikter som delas av så kallat vanligt folk och många vill inte ens vara kvar i samma kyrka som dessa fem för den obehagliga tonen och de slutsatser som de drar.

Kristen Opinion skriver i anledning av debattartikeln en egen analys med rubriken “Brösttoner uppifrån” på ett mer förståeligt sätt vad det handlar om. De skriver bland annat:

Generande är det att kvinnokvintetten inte tycks ha läst på tillräckligt om den fråga de går ut i. För att dölja bristen på argument så målar man upp en hotbild.

Och fortsätter:

Menar dessa akademiker och biskopar verkligen att Vårdförbundets ställningstagande, och andras syn på barnets rätt till integritet och religionsfrihet, beror på att tvillingtornen rasade eller extremistiska krafter då och nu i Europa?

Att ens antyda att kollegor, barnläkare, debattörer eller utredare mot främlingsfientlighet skulle ha medvetna – eller omedvetna – främlingsfientliga agendor, och att som biskopar gå ut och säga detta, är otillständigt.

Det är inte bara Kristen Opinion som reagerat skarpt mot debattartikeln. Flera bloggar såsom Ann Helena Rudberg och Ann-Maris blogg ifrågasätter med i mitt tycke vettiga och relevanta åsikter kring det hela.

Anja Pärson Ett annat ämne som engagerar mig:

“Solidaritet finns inte i Anjas ordbok” är rubriken på Ronnie Sandahls senaste krönika. Där går han hårt åt vår alpina stjärna Anja Pärson för att hon inte vill bli en ikon i gayrörelsen och inte springa omkring på Pride och vara stolt över den hon älskar. Eller som han skriver ordagrant:

Hennes rädsla, när hon nu kommit ut som lesbisk, var alltså inte att mötas med glåpord och avsky. Det säger att vi trots allt lever i ett land och en tid som är lite mänsklig­are än en hel del andra länder och tider.

Men att hennes största rädsla tycks vara att representera en utsatt grupp säger också något om vår tids rädsla för solidaritet.

Vem är Ronnie Sandahl att lägga värderingar i Anja Pärsons egen inre kamp för att våga stå för den hon är och hur hon sedan agerar?! Hur har han ens mage att antyda att hon inte är solidariskt för att hon väljer en annan väg än de som hela tiden syns i media? Som om det är den enda markören för mänskligt värde och existensberättigande? Jag blir mäkta upprörd över hans argumentation när det handlar om Anja Pärson och hennes kamp i livet. För det är faktiskt så att för alla som är homo- och bisexuella så kanske det inte är så lätt att i alla lägen acceptera den man är. Det kan ta år och till och med liv att bli tillfreds med sig själv. Att då även behöva vara ikon och så kallad offentlig person utifrån sexuell preferens är helt otänkbart. Den tanken verkar vara helt försvunnen i Sandahls resonemang.

Sen undrar jag faktiskt hur länge arvsynden ska leva kvar för de som idag kommer ut? För återigen så kommer ju argumenten om att man idag ska vara jävligt tacksam för vad gayrörelsen gjorde förr i tiden och bara för det ställa upp. Det köper inte jag. Man kan inte tvinga på människor en roll som de inte vill ha, oavsett vad det gäller och oavsett vad andra har gjort före dem.

Sen går Sandahl också hårt åt Pärson för att hon flyttade till Monaco likt många svenska sportstjärnor och att det nu passar att komma hem till skattefinansierad vård- och omsorg. Det resonemanget är Kung Jante för mig och han glömmer hur mycket glädje och spänning som denna fantastiska idrottskvinna givit oss genom åren. Men det verkar inte vara värt någonting i denna trångsynta man och hans krönika.

Anna Troberg, Netza.se och Sanna Rayman skriver både förtjänstfullt och vettigt i samma ämne.

(Jag provar att öppna upp för kommentarer på detta inlägg, så får vi se hur det fungerar i fortsättningen.)

Läs även andra bloggares åsikter om könsstympning, osolidarisk, Svenska kyrkan, gayrörelsen, Anja Pärson, intressant?

3 svar till “Könsstympning & osolidarisk Pärson?”

  1. Tack för att du skriver om detta! Ynkryggen RS tar ju inte ens emot kommentarer…att AP vägrar representera nån slags gayrörelse är positivt och helt i tiden. Dags att lösgöra folk och höra det möjligt för helt vanliga HBTQ-människor att leva sina liv utan att vare sig komma ut eller förneka sig. Först då finns en sann frigörelse. /AK, vägrar ” komma ut”

  2. Tack för att du nämnde min blogg i sammanhanget. Själv har jag varit gift med en omskuren man. Skriver om det i kommentarerna på min blogg. Inte så kul dock.

    När man inte har riktig kontakt med sin kropp kan man heller inte uppleva kärlek, utan då handlar allt om makt och pengar. Sex blir en bytesvara. Och i muslimska länder har detta varit ett sätt att behålla makten över ungdomen, att inte låta dem uppleva vad sex kan vara: en genombrytande upplevelse som också berör deras själar. Jag tycker att detta är att gå emot Gud (fast jag är inte religiös) som har skapat oss med våra kroppar, som de är (borde religiösa tycka åtminstone om det ska vara någon rim och reson i kråksången).

    När det gäller Anja har jag undvikit att skriva om det för jag känner mitt tillkortakommande där. Jag kan inte förstå henne. För jag är helt enkelt inte sådan. Sexuell läggning är man född med. Men att hon inte vill bli ikon är naturligtvis hennes eget val och ska stå henne fritt.

Kommentarsfunktionen är stängd.