Sårbarhet & eget mod

Läser i Kyrkans Tidning om “min” biskop Ragnar Persenius när han berättar om förlusten av sin son år 2007. Vi ska inte fly från det svåra och dessutom våga erkänna den sårbarhet som vi bär på är några av de kloka ord som han säger i intervjun. Förlusten påverkar honom hela tiden men den har också öppnat upp för samtal med andra människor kring detta med en förlust av nära anhörig.

Att som biskop berätta om detta tycker jag är bra och förhoppningsvis så öppnar det upp för att fler inte väjer för det som är svårt och sårbart.

Persenius har varit biskop i Uppsala stift sedan 2000.

Mitt egna mod har sviktat den sista tiden. Det handlar främst om att prata på min egen blogg. Har helt tappat inspirationen och lusten att berätta om hur jag mår och hur min vardag ser ut, åtminstone på en mer regelbunden basis.

Det finns flera orsaker till det, både mina egna tvivel men också påverkan från andra som varit ganska negativ för mig den sista tiden. Jag vill liksom inte blotta mig för människor som missförstår och ger mig ord som sänker mig. Det finns en orsak till att jag numera inte tillåter kommentarer på min blogg och att jag tillfälligtvis inaktiverat Facebook.

Ja, jag är sårbar och kanske får jag skylla mig själv många gånger, men det är jag. Det är sådan jag är. Det är jag som är så känslig och mår jag dåligt av vissa saker så tänker jag inte fly längre, precis det som biskopen berättar om, utan jag är kvar även om jag förändrar förutsättningarna lite för min kommunikation, här på min blogg. Jag skriver ju främst för min egen skull och inte för att tillfredsställa några andra.