Tänk sådana inre förväntningar jag bygger upp! Förväntningar som bara jag bryr mig om. Barnen struntar blanka sjuttsingen i mina knasiga tankar kring midsommar. För de vill inte åka iväg och jönsa bland fallosstångar och frottera sig bland suspekta själar i allehanda folkdräktsblåsor.

De vill vara hemma och ha fredagsmys med god mat! Och jordgubbar! Och så blev det ju. Och det blev bra!

För mig är det kanske återigen att jag lever i det förflutna. Hur det var för 10-15 år sedan och hur vi då åkte iväg och kollade stångar och satt bland just alla dessa människor i allehanda dräkter. För det skulle man ju göra, fast jag minns en gång när vi struntade i allt och åkte till Gamla Uppsala och käkade ostbågar! Haha! Det blev ju ett roligt minne det också! (;-)

Barnen verkade som sagt var nöjda och det är ju det allra viktigaste. Mina föreställningar om hur det ska vara på midsommar är förlegade och passé. Det gäller för övrigt många andra stora helger och de förhållningssätt jag har till dem. Ta det här med julen och då främst julafton. Fortfarande så har vi ju den traditionen är att vi träffas HELA familjen, den har vi hållit liv i, även om jag vissa år varit väldigt tveksam. Men när man väl sitter där och ser glädjen hos barnen så vet jag att det är helt rätt. Den traditionen är jag glad att vi har kvar i alla fall.

Vi hade alltså förstärkt fredagsmys igår. Jag blir dock alltmer kvällstrött och gick och sov samtidigt med yngsta sonen. Det roliga är att jag nu är vaken och han ligger fortfarande och trynar i sitt rum. När man bli gammal vet ni, då blir man väldigt morgonpigg… idag midsommardagen så blir det lugnt. Tänkte datadona lite åt äldsta dottern bland annat.