Åter en ångestriden dag har snart passerat. Gude gud för att det är vardag och rutiner i morgon. Just nu klarar jag inte av ledigheter. Har liksom noll kraft att göra saker. Tycker så synd om barnen som har en pappa som mig som inte har orken… har varit ut och kört frisbee två gånger med sonen… det är ungefär det jag pallar med…

Sen är ekonomin katastrof. Fullständigt kaos just nu. Jag klarar inte av en hyreshöjning på över 10%, det har jag fått kvitto på i två månader nu. Det har liksom gått över min smärtgräns… det ger mig också en sjujävla ångest… som om det liksom inte är nog med allt det andra. Men jag vet att när man inte har balans i ekonomin, så går lätt andra saker också åt helvete… vet faktiskt inte hur fortsättningen kommer att bli nu när det gäller boende och allt detta.

Två dagar som varit för mycket negativt i mitt mående. Sådana här dagar kan man inte ha för många av, för då går man helt sönder tillslut. Hur det kommer att visa sig på sikt, det vet jag inte, mer än att jag bara vill isolera mig och vara ifred.

I morgon onsdag och vardag. Det är så skönt och jag hoppas att vissa tankar och viss ångest då släpper. Som det är nu så kan ingen normal människa leva i längden. Men jag försöker inte att visa så mycket utåt. Vill inte oroa mina barn. Resten struntar jag i, men barnen!

Vill heller inte ha folk omkring mig just nu. Vill inte prata om mig själv och hur det är. Så trött på allt detta som pågått så länge nu i olika intensitet. Känner mig också så arg och ibland även hatisk mot fasader och spel. Vill heller inte visa att jag förlorat och inte orkar med spelet längre. Vill inte ge dem det, de som hatar mig och som ser mig som paria.

Måste, måste komma framåt i morgon. Ett litet tecken, en liten strimma, någonting… snälla, Varat?!