Får ett samtal på jobbet om att yngsta sonen är sjuk. Tala om tur att jag inte åkte iväg på kurs idag dårå. Då hade jag kanske behövt blanda in A i detta och tänk om hon jobbat? Så jag är nu tacksam över att det inte blev någon kurs för mig idag. Det ena ger det andra och ibland så får jag mig en påminnelse om att det är en mening med det mesta som händer…
Han mår sådär, min guldklimp. Hängig och trött. Något skit är på väg, helt klart. Det mesta tyder alltså på att jag blir hemma med grabben åtminstone en dag.
En dag i taget. Fokusera på det som ger energi. Inte det andra.
