Standard CMYK

Det positiva är att jag äntligen lyckats läsa ut en hel bok. Det var månader, ja nästan år sedan sist. Visserligen var det en lättläst bok i texthänseende och den var endast 138 sidor lång. Men jag läste ut hela. Det tog sina dagar och det tog sina stunder av funderingar.

Boken heter Isak & Billy och handlar om ett homosexuellt par där ångest, smärta och jobbiga tankar samlas på hög. En del skvätter över på mig själv och min egen rädsla och feghet. Isak & Billy ger mig ågren.

Isak är den komplicerade, den eländiga som inte kommer någonstans i varken tankar eller handling. Ångest är hans förnamn. Billy är den snygga, vältränade som alltid har lätt för sig, även om han ibland är mer än lovligt naiv. Han får det han pekar på. Deras förhållande är minst sagt komplicerat.

Boken stör mig. Den är så enkel i sitt sätt att beskriva personerna. Det är antingen eller nästan rakt igenom hela boken. Sen tycker jag att man kommer för nära när det intima berättas så ordagrant. Sådant ska sparas till fantasin och inte sättas på pränt i minsta detalj.

Billy är så lyckad, så stark och vågar allt. Isak dess totala motsats. För mig blir det smärtsamma klichéer detta med antingen eller. Antingen så SVART eller bara så VITT.

Billy klär sig varierande. Med hattar och byxor och västar och glitter och smycken. Han målar sig ibland. Ser otrolig ut. Billy torkar bort sminket. Går in och ut i saker: Relationer – utan att det gör ont. Kläder – utan att de skaver eller skrynklas. Billy blir klokare. Billy är den gyllene muskelgasellen om nätterna. Ylande i det smattrande regnet av discoljus. Billys garderob växer oproblematiskt. Billy klädd, avklädd och ombytt.

Billy är den lyckade, den som kommer vidare och som hela tiden gör det rätta.

Glimtvis har han lyckats manipulera bort sitt offergörande genom att bli manisk. Men då har han generande snabbt kört slut på sig själv. Isaks maniska perioder har aldrig inneburit några storverk i form av prestationer. Det är så sorgligt hur Isak till och med är dålig på att må dåligt.

Isak är den misslyckade, den som fastnat och som alltid väljer fel.

Det klart att jag applicerar delar på mig själv och den jag är och då blir det tyvärr mörkt och mest negativt, likt Isaks livsbeskrivning. Kanske är det så att jag bara vill stoppa huvudet i sanden och inte se orden beskrivna utifrån att de fastnar i mitt inre? Min längtan, min ångest över mitt liv och att då läsa om homosexuella relationer på det här sättet tär mer än jag vill erkänna. Men kanske är det ett stort tack som jag ska ge till författaren Kristofer Folkhammar istället? Trots att jag får ågren av boken?

Recensioner
Svenska Dagbladet, Expressen, LitteraturMagazinet, Aftonbladet, Göteborgs-Posten.

Andra i samma ämne
BokBögen – Nyansrikt kammarspel med seriealbumskänsla?
QX – Kristofer, Isak & Billy
Helds HBT-nyheter – Isak & Billy
TofflanIsak & Billy
dagensbok.com – Sockersött och avgrundssvart
Mettes pocketblogg – Isak & Billy