Mina ord. Som ändå inte bara är mina egna. De har formulerats miljontals gånger av andra. Visserligen i olika varianter, men visst är det otaliga gånger som samma saker sägs. Mina ord och intentioner har ekat hos så många själar genom många tider och liv.

Fredag igen. Två barn in och ett ut. Medel saknas, men att ens skylla på den för passiviteten som förlamat mig större delen av det här året gör jag inte ens. För det spelar ingen roll egentligen. Tycker mest synd om de som är i min närhet när jag liksom inte har kraft till mer än det vardagliga och nödvändiga.

Goda råd är inte mer än goda. Finns minsta uns av krav så slår jag bara ifrån mig och den tröskeln är jävligt låg numera ska ni veta. Nästa vecka ska jag iväg på en grej som skrämmer skiten ur mig. Men jag ska åka och sen får det gå som det går… måste ju för att bryta denna spiral jag lever i.

Pratade pensioner på jobbet idag vid fikat. Bara en sån sak. Då förstår ni vart jag hamnat! Jag som har 20 år kvar dessutom.

Kommer att sluta tidigare idag. Ska fredagsmysa med mina guldklimpar och det ger mig ljus.

Glöm inte nu, detta är mina ord. Som sagts så många gånger tidigare, inte bara av mig själv utan av så många andra. Med andra formuleringar kanske men med samma innebörd. Mina ord, mina damer och herrar! Mina.