En spegel – av mig själv?

Har du mött människor och direkt känt aversion och olust? Finns det människor som du, trots att du försökt i år, ändå har svårt för och känner visst obehag till? Är det så att du ibland inte kan förklara varför du känner såsom du gör inför vissa människor, även om de inte gjort dig något negativt?

Sådana personer tror jag till vissa delar är speglar av en själv. Av det man inte vill se hos sig själv och det man avskyr mest. De får fram det där som man själv inte vill låtsas om. Det som är jobbigt och kanske skämmigt att ta fram.

En spegel – av mig själv? Ja, så tror jag att det är när det gäller dessa personer. När man kommit fram till den slutsatsen och blivit medveten om att det är på det sättet så kan man, om man vill utvecklas som människa, försöka sig närma sig just dessa personer och försöka förstå vad det är hos dem som får fram dessa känslor inom en. Kan man det, då har man kommit långt i sin egen livsskola och får man in i medvetandet varför man känner som man gör så tror jag att just den känslan försvagas alltmer. Den blir liksom ofarlig om man förstår och tillslut accepterar att den finns där. Accepterar men inte att man för den skull agerar såsom den vill att man ska agera. Bara vetskapen är ett stort steg.

Inga namn nu, men jag har stött på sådana människor i mitt liv och i början så klarade jag inte av dem bara. Undvek dem och tänkte hela tiden negativa tankar om dem. När det egentligen var mig själv och mina tillkortakommanden som de visade för mig genom just att vara såsom de är. Det tog mig år att förstå detta och även om människor tidigare påpekande det för mig så skrattade jag bara åt dem. Så kan det ju inte vara, inte fan har jag någon likhet med den där jobbiga människan?! Lägg av va…

Men ju mer jag tänkte på det och faktiskt utmanade mig själv och det jag tyckte om mig själv och de personerna så såg jag ju sambanden. De hade sätt och manéer som jag själv avskyr hos mig själv och att kunna se detta var stort. Våga se det helt enkelt.

Nu funkar ju inte detta på alla människor som jag har svårt för. Detta handlar ju om dem som mig inget gjort, men som jag ändå känner antipati emot. De andra, de som sårat mig, gjort mig illa och på något negativt sätt påverkat mig, de räknas INTE in i detta. Där handlar det om medvetna handlingar gentemot mig och då fungerar inte detta tankesätt alls. De jag pratar om är de personer som jag inte gillar, även om de inte gjort mig någonting. Det är i dem som man kan lära sig någonting om sig själv.

Ett svar till “En spegel – av mig själv?”

Kommentarsfunktionen är stängd.