Allt på jobbet är frid och fröjd. Jag vet precis vad ledningen förväntar sig av mig och hur det kommer att se ut för mig i höst.

Måendet är så bra efter att jag har slutat med de antidepressiva. Kunde inte vara bättre. Livslusten har höjts flera snäpp och jag ser en mening med livet även de veckor då jag är ensam.

Ensamheten är nödvändig för att hitta mig själv och det där med att vara nära någon är klart överskattat. Jag har ju förutom några år i början på 90-talet alltid varit ensam, så det är ju bara att köra på såsom det alltid har varit. Ensam är stark är ett ordspråk som jag först nu riktigt förstått innebörden av.

Jag har inga negativa och arga känslor kvar i kroppen. Behöver inte döva mig längre och den känslan, den är fantastisk. Jag fastnar inte i de som gjort och gör mig illa. Tankarna är boven, inte de som faktiskt gjort mig illa. Jag har inga sår kvar och de känslomässiga skadorna är helt borta. Så skönt.

Fläskförminskningsprojektet fungerar utan problem. Jag fyller i varje dag precis som man ska göra. Håller mig givetvis under kalorigränserna varje dag. Inga problem med att ta mig själv på allvar och ge mig den här chansen.

Att planera möten och åka på kurser berikar mitt liv väldigt mycket. Jag känner ingen ångest och får inte flyktkänslor när jag ska åka iväg på saker. För mig är det så självklart att vidareutbilda mig och se förutsättningarna i det varierande och flexibla jobb jag har.

Människor på jobbet berättar hela tiden för mig hur bra jag är och att jag fixat deras problem, och det är något som stärker mig väldigt eftersom jag hela tiden lyckas och fått dem att inse hur värdefull jag är för jobbet.

Tänk om det inte hade varit första april idag…