Det är lätt att bli egofixerad när man hela tiden varit i bakgrunden av olika anledningar. Ett helt liv där man gömt sig för att det är enklast så. Inte visa upp sig. Inte ta plats och inte gå fram och säga vad man tycker.

Alkoholen gjorde att jag vågade lite mer. Visst, ibland så blev det för mycket även där, men då var det liksom åt andra hållet och alltid så skyllde jag ju på att jag var full. Idag känns det sättet så billigt på något vis. Att liksom aldrig stå för något utan bara säga att jag var ju packad. Som om det inte det är jag utan någon fantasifigur som får bete sig hur som helst. Fast det klart, oftast så kommer ju sanningarna fram då.

Jerrys Trueblog från 2004

Hemsida blev det ju någon gång 2001 tror jag. Om inte så var det 2002 i alla fall eftersom Ellet då föddes och då vet jag att jag var igång. Ett sätt att våga prata och visa upp mig. Men det var jobbigt i perioder. Jag stängde ner, jag bloggade anonymt som Trueto, Ordbanken, och Ordbankaren och jag vet inte allt. För att jag inte orkade stå för den jag var fullt ut. Men jag har haft många egna namn på mina hemsidor och bloggar såsom Jerrys Trueblog, Jerrys ord och tankar, Jerrys Ord, Ord av Jerry etc. Har haft ett behov av att byta och förnya mig under åren. Numera så är det dock samma namn sedan flera år…

Men det finns också avigsidor med att ha en blogg också. För när jag sedan var så pass stark och vågade skriva om det jag ville, då fick jag problem med en stalker som var obehaglig som fan. Hotade att anmäla mig inför soc och jag vet inte allt. Då tappade jag lusten och la av i några månader.

Idag är bloggen min elektroniska dagbok. Jag skriver om vardag men även om sådant som berör mig. Det är en del av mitt liv och jag kommer nog att fortsätta så länge jag lever. Det är trivsamt att ha bloggen och numera så är den bara glädje för mig. Jag tittar inte på andra och jag kör mitt race. Vill någon läsa så är det kul, men vill ingen så är det ok för mig. Jag bloggar för min egen skull och för mitt eget ego.

Mitt bloggande är ett enda stort sätt att hålla igång egot helt enkelt. Det erkänner jag. Och jag trivs med det.

Om världens män och kvinnor ville stanna upp och hämta andan och bara tänka på något annat än sig själva, om de för ett ögonblick kunde tänka och känna, att de var ett med varje annan människa, växt, djur, berg, bäck eller med varje stjärna på himlen, då kunde vi förvisa krig, fördomar och fattigdom. Det är det vi är till för – att finna ett mänsklighetens verkliga broderskap.
Ena Twigg