Fick en fantastisk känsla nu på morgonen. Visst, känslor kan man få men den här gången så var den riktigt grundad i mig. Jag känner att det är på det viset och det gör mig själv så hoppfull.

En liknelse:

Du har varit i slagsmål sedan flera år. Fajtats, ansträngt dig och flera gånger legat i brygga. Fått blåmärken och både gapat och rivits för dig och din rätt att få fortsätta på jorden. Fått bort motståndare som gjort dig illa.

Nu fick jag känslan att jag såg ljuset, att jag i den grotta som jag brottats i var något som jag lämnade bakom mig. Jag står strax utanför och tittar upp mot ljuset, borstar av mig och nyfiket så tittar jag mig sedan omkring. Den KÄNSLAN. Att det faktiskt är så att jag lämnar grottstadiet och den fajten bakom mig och att jag nu är i ljuset. Med hela mig och inte bara vissa delar. En grundad och bra känsla. Från huvud till tårna.

Nu står jag där och är så nyfiken. Kollar länge runt och funderar på vilken väg jag ska ta. Alla känns så spännande men jag måste ta dem en i taget. I ljuset den här gången, jag har liksom kommit vidare och förbi grottan.

Fan, vad häftigt…