Din jävla bög

Man väljer inte sin sexualitet. Det är inget val som man gör för att vara populär. Människor som pratar om att det är trendigt att var bög, det vet ingenting. Det vet inte vad de pratar om. Det är inget frivilligt val man gör och faktum är att hade jag kunnat välja så hade jag valt att vara heterosexuell. För det är så mycket enklare, både inför mig själv och andra. Man kan inte välja sin sexuella läggning. Det är med en hela livet. Fatta!?!

Detta är min historia… Jag har alltid vetat att jag gillar killar. Alltid. Och jag har alltid skämts för det. Varför? Jo, för det var först den gången när jag var sex år som jag förstod att det inte var normalt att en kille gillade andra killar.

Jag var på sommarhem och tyckte mycket om pojken som var i familjen. Vi lekte och hade det roligt under flera dagar. Trots att jag bara var sex år så ville jag se hans kropp och utforska det som gick. För mig var det helt naturligt. Jag kände då inget konstigt i det. Vi utforskade varandras kroppar i en lekstuga på det sätt som små barn kan göra… Då slogs dörren upp och mamman gallskrek mot mig. Vad gör du med min son!? Jag fick ta allt och jag fattade ingenting. Jag var sex år och fick ta skuld och skam för detta. Jag skickades hem och min pappa bannade mig länge för detta.

Idag vet jag att detta satte djupa spår i mig… så djupa att jag egentligen aldrig har återhämtat mig från dem. Jag var så utsatt och kände mig så fel, så fel att jag begravde allt som hade med känslor att göra under många år framåt. Gilla killar det var ju så totalt fel. Inte nog med det. För när jag sedan försökte var mig själv, vara Jerry så fick jag skit för det också. Min pappa hånade mig under många år. Din lilla bögjävel… du är ju svag och liten… varför umgås du bara med tjejer? Bögjävel fick jag höra många gånger.

Han gillade aldrig mig och det kände jag. När min mor dog så hade jag ingen kvar och jag tvingades att klara mig själv. Jag stängde in allt som hade med känslor att göra och då speciellt de känslor jag hade för män. Min pappa fattade ingenting. Han hatade mig för att jag inte var som han ville att jag skulle vara. Jag svalde och höll allt inom mig och trodde på allvar att det var fel på mig. Det satt kvar länge. Ibland så undrar jag om det fortfarande finns kvar där undermedvetet… jag hatar mig själv för att jag vill ha killar..?

Jag gifte mig. Fick 3 barn och försökte anpassa mig. Jag älskade min fru på de sätt som jag trodde var rätt. Men var det äkta kärlek? Jag vet inte…jag älskade på det sätt jag kunde. Idag kan jag känna att hon varit det närmaste kärlek jag kunde komma, men jag valde ju som ni vet att straffa ut mig från henne. Hon som var det bästa jag haft…För ett par år sedan så träffade jag en kille. Från början bara en sexuell flört, han var ung och jag njöt av att vara med honom trots att jag gjorde allt för att straffa mig ur hans kärlek. Det lyckades tillslut och idag vill han inte veta av mig. Det fanns människor med i bilden som hela tiden påtalade för mig hur fel han var för mig. Varför vet jag inte idag… men orden etsade sig fast. Han var för ung för mig och så vidare…

Idag vet jag bättre, jag saknar … så in i helvete på ren svenska. Men jag har aldrig tillåtit mig att älska killar fullt ut. Dåtiden skriker i mitt inre om hur fel det är… och det kämpar jag med varje dag. Älska

Din jävla bög…. hur kan du ens tillåta dig att känna? Du ska bara vara passiv och inte ta plats i detta samhälle. Homosexuella är villebråd för att ta emot all skit som finns. Mina känslor är tabu och skit. Ingen jävel vill ha med en bög att göra. Jo, håller jag tyst och spelar med, då går det bra.. men yppa för fan inte ett ord om dina känslor… då är livet kört… så känns det för mig allt som oftast! Livet är kört. Tror ni att jag valt detta frivilligt? Jag vill också ha någon att älska, att krama om… men hur lätt är det tror ni?! I Sverige 2011?! Det är för mig så illa ibland att jag inte vill vara kvar… är ni nöjda nu dårå… ni som tror att detta går att bota?! I perioder så mår jag så jävla dåligt över min längtan efter en man… kan ni förstå detta? I Sverige 2011?! Läs även andra bloggares åsikter om bög, homosexuell, hbt, homofob, skämmas, intressant?

Annonser

12 thoughts on “Din jävla bög

  1. Jerry Inläggets författare

    Jenny: Nu gråter jag nästan… tack för dina varma ord! Stor kram!

    Tack till alla andra också. För att ni finns och berättar.

  2. Jenny Hamilton

    Det här berör mig starkt. Jag blir så ledsen, så bedrövad. Det är hjärtskärande att läsa om din ångest och dina minnen från barndomen. Det gör ont, men jag är också tacksam för att du vill dela med dig av det. Som någon över mig skrev, det behövs fler Jerry i världen. Det behövs fler Jerry för dagens unga som brottas på samma sätt som du gjorde, och fortfarande gör vad jag förstår.

    Jag känner också igen mig själv i din beskrivning av att gå omkring med skuld och skam-känslor för att man inte är ”normal”, för att ”det är något fel på mig”. Det har tagit mig tjugosex år att ens för mig själv kunna bejaka mig själv fullt ut, och även om jag kan vara stenhård ibland på min blogg så är det där bara ord. Jag är som du bara en människa som önskar att livet hade varit mindre komplicerat.

    Men jag tänker inte förneka mig själv längre. Det kan bara sluta på ett sätt, det du själv är inne på. Att man till slut inte kommer vilja vara kvar… Jag har varit där, när det varit som mörkast i mitt liv, och jag vill ALDRIG komma dit igen.

    Du är så vacker Jerry, inifrån och ut. Så oändligt vacker. Glöm aldrig det, och tro aldrig något annat.

    Kram!

  3. m.n

    Det här var det ärligaste och vackraste jag läst på länge. De där skuldbeläggande utskällningarna du fick som barn, fruktansvärt, och inte har det förändrats mycket sedan dess.
    Stor åldersskillnad behöver inte vara något fel, men det kan vara så att en mkt ung person är omogen, lättsinnig, eller helt enkelt inte tar relationen på lika stort allvar. Men jag tror inte att du ska tveka att tala om för personen hur du känner. Inte på ett påfluget sätt, bara rakt och enkelt. Risken är att du blir lika sårad igen, förstås… Jag känner inte dig men tycker att detta var enormt starkt och vackert skrivet.

  4. Sockerbull

    Det där var bland det starkaste jag läst om homosexualitet, trots att jag är hetero och aldrig tampats med just de problem du mött så vet jag hur det är att växa upp med att det inte räcker med att bara vara den man är och jag vet därför inte hur det är att vara ett resvervationslöst älskat barn. I mitt fall handlade det mer om att man var det man presterade och man presterade aldrig tillräckligt bra vilket naturligtvis bestraffades.

    Jag har en ung släkting som jag följt sedan födseln. Tidigt såg jag att han är homosexuell medan de flesta andra valde att inte se det. Ju äldre han blev desto tydligare framstod det för mig att han inte är hetero och aldrig ”kommer bli det” vilket många verkade tro och förnekade det dom såg. Dom kallade honom feminin och trodde att ”det där skulle växa bort”. Min unga släkting har inte klivit ur garderoben för dom äldre släktingarna medan den yngre generationen förmodligen känt till hans läggning tidigt. Så när jag som första vuxen fick veta blev jag som sagt inte förvånad. Det som förvånar är att vuxna förnekar och försöker göra honom till något han inte är.

    Det behövs flera Jerry som stampar i backen och berättar hur verkligheten ser ut. Unga idag växer upp med bilden av glamorösa schlagerbögar utan att ha några vettiga vuxna refererenser och bara det gör ju att många unga homosexuella inte känner igen sig och har svårt att finna sin identitet. Det är tillräckligt svårt för unga idag att hitta bra vuxenförebilder i mediavärlden så därför undrar också jag varför inte vanliga människor lyfts fram i mediabruset. Livet handlar om mer än auditions till idol och kändisskap.

    Tack för ett starkt och gripande inlägg. När jag får tillfälle kommer jag att ge den här länken till min unga släkting.

  5. Carro

    KRAM…..Försök att va stark å stå upp för dej slälv. ALLA har rätt till kärlek, oavsett läggning. Jag som kallar mej hetro har inte mer rätt till kärlek än Ni som kallar Er bög,lesbisk,bi, trans….What ever…Vi är människor, i behov av kärlek, närhet och ömhet. Vilken hjärtskärande, men fin berättelse. Det är skrämmande att inte människor i dag är mer upplysta och förstående. All lycka i framtiden….Stor kram

  6. Ludmilla Rosengren

    Vilket fantastiskt inlägg Jerry.
    Vackert. Naket. Ärligt.

    Jag kan tänka mig att detta är en process som pågår fortfarande. Och det här inlägget är ett stort steg mot målet: att till fullo kunna leva som homosexuell i en relation.

    Varm kram

    Ludmilla

  7. imse

    Jag tror inte att man väljer den man blir förälskad i. Och äkta kärlek kan inte bli fel, när det handlar om vuxna. Jag har flera homosexuella bekanta och jag tänker aldrig på att det skulle vara något fel på dem.

  8. Tette Merio

    När jag med sorg i hjärtat läser ditt inlägg så blir jag så jävla glad och lättad över att min egen son (som fyller 20 i december) redan nu, för något år sedan, öppet gick ut med att han är homosexuell (eller kraftigt bi- som han sa från start, förmodligen för att skydda sig själv mot omvärlden en smula). Jag har ”vetat” om hans läggning sedan han var pytteliten. Har även förberett hans far på det, sedan dess, så för mig var det en stor lättnad när sonen berättade om det för … min största skräck och enda oro kring saken har varit att sonen inte skulle våga vara den han är, utan göra som du och många andra gjort, försöka anpassa sig till ett heteroliv och alltså då bruka våld på sig själv genom det. Är såååå jävla glad över att den oron nu kan kryssas över helt!

    Jag är rätt övertygad om att det blivit mycket enklare för yngre generationer, men ändå är det ju låååångt ifrån ”smärtfritt” att öppet vara homosexuell, tyvärr. Särskilt i mindre städer. Förresten, det här du skriver i början om att det skulle vara trendigt att vara bög … känner lite som såhär, att det faktiskt kan vara till fördel för dem som ÄR bögar/bi på riktigt. Fördel på det viset att det därmed blir lättare att ”erkänna” inför sig själv och andra att man är bög/bi. Min son sa så när han först berättade, att ”nästan alla jag känner är bisexuella”. Så lär ju inte vara fallet, tänker jag, men i och med att det tydligen är lite trendigt att vara det, så kunde även han plocka fram det utan att känna sig alltför märklig, om du förstår hur jag menar.

    Och angående att sexuell läggning inte är ett val man gör, måste jag berätta något tragikomiskt (och kanske dessvärre även vanligt) sonen berättade – om homosexuell kompis till honom och reaktionerna han fick från sina föräldrar. De hade svarat ”Nämen är du säääääker på att du ska vara homosexuell verkligen? Förstår du hur jobbigt det kommer bli för dig, med alla fördomar?”
    HAHAHA, kan inte annat än skratta åt det för NATURLIGTVIS är det inte ett val man har att ta ställning till!! Hur kan någon tro så?? Särskilt någon vuxen människa, som ju borde ha lite mer bakom pannbenet?? Ofattbart!

    Hur som helst Jerry, är jag glad för din skull, för att du inte fortsatt lever efter hur du ”borde” leva (enligt trångsynta människor) utan enligt med ditt inre! Och jag hoppas innerligt att du en dag ska kunna släppa den sista biten av skam, den som gör att du än idag säger dig känna ett sting av att du känner ”fel”.

    Massa kramar!/Tette.

    Ps. Såg att ett nummer från din region ringt mig igår, var det du? Tyvärr är jag i uselt skick och har ingen som helst energi till att prata i telefon och/eller umgås med folk, mer än genom skrift, som ju ändå är något som inte kommer så direkt på mig att jag inte kan värja mig eller andas mellan orden. Ja, du vet ju hur jag periodvis är sedan gammalt, men jag ville ändå säga att OM du ringer och jag inte svarar så beror det inte på att jag inte vill, utan på att jag helt enkelt inte orkar. Kram igen!

  9. Mia

    Det är nog många som liksom du förnekat för sig själva vad de känner. Det är så hemskt. Varför är det fel att älska någon av samma kön? Kärlek som är något av det finaste vi har. Det finns många som hånar och förfular kärleken mellan två människor bara för att de är av samma kön. Jag förstår det inte. Fokus blir också ofta på själva sexet, att det är ”äckligt” när två killar har sex t.ex. Varför är sex äckligt? Jag förstår mig inte på dem som tycker så…

    Jerry, kanske kan du kontakta F och förklara hur du känner. Om det känns svårt så är mitt tips att skriva ett brev. Låt honom inte ”glida ur dina händer” utan att du har förklarat varför det blev som det blev. Vem vet vad som händer?

    Kram på dig!

Kommentarer inaktiverade.