Hela tiden så får jag frågan: “Vart ska du göra på din semester”? Får inte du som läser här också den frågan ofta?

I år så svarar jag: Ingenting! Jag gör ingenting!

När jag tänker kring detta så är det väl egentligen det som är syftet med att ha semester. Att inte göra någonting, utan vila och bara göra det man absolut vill. Jag vill vara hemma, kolla dator, surfa och sen kolla på de program jag aldrig hinner se annars.

Jag trodde också att jag ville dricka vin. Men nu när jag har möjligheten och är ensam utan förpliktelser så vill jag inte det heller. Det tar för mycket av mig och ger mer negativt än positivt. I måndags så drack jag vin.

Drack en del, men sen kände jag bara att varför håller jag på med detta? Ångest och ledsenhet över situationen och en känsla av meningslöshet. I tisdags så kände jag bara en stor tomhet över allt och att jag drack. Inte ens ångest utan bara ett stort tomt hål. Jag tycker inte ens det är roligt längre på något vis. Förhoppningsvis så beror det på allt jag har gått igenom. Att jag faktiskt tycker att jag är värd något mer. Jag vet inte. Det enda jag vet är att det känns så B att dricka överhuvudtaget. Det ger mig ingenting och inte ens de timmar fyllan regerar är värt uppoffringen.

Visst har jag fantiserat om vad jag skulle kunna göra när jag är själv gällande alkoholen, men när jag väl är där så känns det liksom bara onödigt. Så jag försöker nu som sagt vara göra det jag vill och det är mest att sitta vid datorn, kolla på TV och så läser jag lite i Fatous bok En Tonårsmorsa mitt i Livet. Har svårt att läsa just nu, men jag kan inte låta bli hennes bok. Hon har humor och det får mig på bättre humör att läsa om deras äventyr.

Det jag tränar mig i nu är att göra sådant som JAG verkligen vill och tycker om. Även om det bara handlar om att titta på Oprah eller någonting annat. En kopp kaffe, gosa med katterna eller lyssna på bra musik.

Jag kan inte säga att det alltid kommer att kännas så här, men alkoholen jagar mig inte mer och just NU känns det bara så onödigt, det som skrämmer mig mera är att jag inte bryr mig så mycket och inte “går igång” på någonting. Livslusten är låg. Jag har inget driv längre och vill ingenting. Det jag försöker att acceptera nu är att detta ingenting också kan vara ok. I lagom doser.