Det känns att det är avsked på gång. Två kära medarbetare ska sluta. I morgon min chef som varit på kansliet i 11 år. Hon har varit en bra chef för mig och alltid funnits där när jag har haft det svårt. Känns väldigt tufft att ta farväl av henne i morgon. Det är dock inte slutet eftersom vi är hembjudna till henne i augusti, men att inte kunna gå till henne och få råd och stöd, det blir ett stort tomrum för mig. UNT har skrivit om detta här!

Den andra medarbetaren går i pension. Hon har också varit på kansliet så länge jag kan minnas. Att inte se henne sitta där i sitt rum och inte mer få höra den skrivmaskinen som hon knackat på i alla år blir konstigt. Men i hennes fall så är det ju som det är, alla går i pension vid en viss ålder och det är dags nu för henne. Hon gör sin sista arbetsdag på fredag!

Tack Lena och Birgitta! Jag kommer att sakna er båda!

Idag lunchade jag med Fatou igen. Vi har mycket att prata om och jag trivs i hennes sällskap. Vi blandade högt och lågt och det är inget som är svårt att prata om med henne. Hur ofta träffar man sådana själar?

Relationer är ibland underbart och ibland så ruttnar jag helt. Får se om lite sömn kan få en sådan trögskalle som mig att förstå mig på ironi. Ironi är svårt och ibland lätt att ta till när man inte fullt ut orkar stå för det man egentligen tycker. I skrift är det än värre vilket kan leda till både det ena och det andra.

I morgon tror jag att det blir en tuff dag.