Barnen har nu lämnat mig och trots att jag fick nästan två dagar extra så känns det. Inte som förr, men det är tråkigt att vara själv. Tystnaden lägger sig och nu är det jag och katterna i 14 dagar. Vi kör ju på sommarschema nu i umgängesfabriken.

Det går absolut lättare nu än för ett år sedan. Men jag tror aldrig att jag kommer att vänja mig helt och tycka att det känns helt ok. Sen att lämna på en söndag igen, det känns faktiskt värre nu när fredagar blivit en vana.

Gick tidigare idag till affären och såg alla jordgubbar som dignade och bara skrek åt mig att köpa dem. Det är verkligen mycket jordgubbar nu och självklart så skulle barnen och jag äta lite gott innan de lämnade mig för den här perioden.

Maxi gosar med äldsta dottern i nya soffan.

Felix mår bättre. Han fungerar såsom han brukar och svansen börjar att fungera sakta men säkert. Det är lite roligt att se honom spatsera fram i huset nu med en svans som rör sig ibland. Svansen liksom hoppar till och det ser ut som den fått sig en elektrisk stöt. Känseln är på väg tillbaka och det är vi så tacksamma för.

Nu ska jag jobba järnet i 14 dagar. Hoppas att det blir varmare och sol. I morgon har de lovat endast 11 små futtiga plusgrader och det känns ju sådär, när man är en soldyrkare som jag är.