Ofta så läser jag bara om det i tidningen att människor blir helt strandsatta av snön och ovädret. De kommer inte hem och det tar många timmar extra innan man kan värma sig och börja tina upp. Idag så drabbades jag av detta, jag som verkligen avskyr vinter och snö fick så jag teg.

Jag illustrerar eländet med lite bilder:

Vid 11:20 så kom de första helvetesflingorna i Uppsala.

När jag strax efter 17:00 går från jobbet så vet jag inte vilket helvete som väntar mig.

Först så går jag till min vanliga busshållplats och väntar ca en timme. Ingen buss, ingenting. Då går jag till centralstationen och står där en stund. Där är det massor med människor och ingen buss kommer. Jag fryser mer och mer och beslutar mig för att gå till jobbet igen, främst för att värma upp mig men också för att ringa Uppsalabuss.

När jag ringer dem så säger tjejen så flåshurtigt att det visst finns bussar ute och kör som ska till förorten. Jag får besked att på min busshållplats så ska det komma en inom 15 min. Jag går dit igen, men inte fan kommer det någon buss. Ingenting händer och jag vet inte hur länge jag står där. Nu börjar jag nästan ställa in mig på att jobbet och dess vilrum får bli min sovplats inatt, men jag går en gång till mot centralstationen för att se om någonting har hänt där. Men där är det många frustrerande människor och jag står kvar där ett tag, men ingenting händer.

Då går jag till Resecentrum och tänkte kolla hur tågen går. Får besked om att Upptåget precis har gått, nästa går om en timme, kl 20:19. Jag blir villrådig men går ut till busshållplatsen i ytterligare 45 minuter. Hoppet är ju det sista som överger en.

 
Strax före åtta så bestämmer jag mig för att gå in på Resecentrum och köpa enkel biljett på Upptåget a 40 bagis. Har fått nog av Uppsalabuss och dess bussar som aldrig kommer.

 
Ungefär en kvart efter utsatt tid så rullar Upptåget mot förorten. Så den resa som normalt tar 20-25 minuter tog mig idag närmare 4 timmar eftersom jag var hemma i huset strax innan 21.

Mycket snö i förorten.

De hade hunnit och köra lite med plogbilarna.

Fast sista biten på väg hem till mig, där var det ännu inte plogat.

En sådan här upplevelse får mig att fundera på några saker. Dels hur känsligt vårt samhälle faktiskt är för lite snö, blåst och kyla och dels hur bortskämd jag är med transporter som alltid fungerar. När de inte gör det för en gång skull, så skakas hela jag om och kvällen blir helt rubbad.

Men jag uppskattar att jag har ett hem där jag nu kan krypa ner under täcket i värmen. Det tänkte jag på många gånger när jag stod där och huttrade och väntade på de osynliga bussarna.