Ni som följer mig och min blogg vet att jag sover i någonting som jag kallar kryptan. Det låter mer dramatiskt än vad det är, men för att alla barnen ska få ett eget rum så har jag ställt in en säng i det lilla rummet som egentligen är ett förråd. Där finns ett litet skyffe under grannens trapp som med den bästa fantasin skulle kunna vara en liten krypta. För mig är det så i alla fall.

Där sover jag varje natt när barnen är hos mig. Sedan en vecka tillbaka så har det tillkommit ett nytt ljud som jag inte känner igen. Det låter som en bil startar och går på tomgång och sen så varvar den upp igen och så ner på tomgång igen. Inte så högt, men tillräckligt för att jag ska lägga märke till det och en stund ligga där irriterad. Hittills så har jag allid somnat trots ljudet, men jag känner lite för mycket oro i mig för att kunna släppa det helt.

Häromdagen så satt jag med grannen ovanför på bussen. Hon berättade då för mig att grannen på sidan om har skaffat sig en luftvärmepump till sin bostadsrättslägenhet. Hon hade varit uppe och tittat på den och förvånades över det höga ljudet. Så nu vet jag vad det är som stör mig på kvällarna. Frågan är ju om jag ska acceptera detta och att ljudet förhoppningsvis blir en vana i den annars så tysta ljudbilden utanför kryptan eller om jag ska agera?

Det jag kan göra först är ju att fråga grannarna om det går att få ner ljudet något. Om de är helt ovilliga så är ju nästa steg att gå till bostadsrättsföreningen och klaga. Jag vet ju nu inte om jag har någonting för det och kanske är det inte värt att på kuppen få en sämre relation till de grannar som jag idag fungerar bra ihop med. För goda grannar är viktigt att ha runtomkring sig, men frågan är ju till vilket pris?

Jag får fundera ett tag till och hoppas att jag blir van vid ljudet. Om inte, så måste jag ju göra någonting för annars så är risken stor att jag dessutom kommer att få sömnproblem och det vill jag inte ha. Det räcker så gott med allt det som är just nu.