Var väl halvrisig i morse och halsen skrek åt mig att ligga kvar men så blev det inte. Jag är en tjurig jävel numera och ska inte ha några sjukdagar tack vare en liten förkylning som bråkar med mig. Det handlar bara om att komma igång, få fart på grunkorna och inte tveka.

Så dagen gick ganska bra ändå och jag mår väl sådär nu på kvällskvisten, men det är ok… det går.

Upplever ganska tradiga dagar nu för övrigt om jag ska prata för egen del. Vill bara att tiden ska gå. Vi pratade om döden på jobbet idag och jag berättade för dem att jag aldrig kommer att hamna på ett äldreboende där andra ska ta hand om mig. Jag kommer inte att gå i barndom igen om jag säger som så. Den dagen jag känner att jag inte klarar av att ta hand om mig själv, då är det dags att gå vidare. Det blir inget förvaringshem för mig. Om jag nu kommer så långt i mitt liv vill säga, det vet man ju aldrig innan…

Trevligt samtalsämne, eller hur? (;-) Men vi pratar alldeles för lite om döden. Det mest naturliga jämte att födas. Egentligen är det märkligt vilken inställning många har till det som är en av få saker som alla på jorden har gemensamt. Att vi ska vidare en dag… ja, ja… jag ska inte fördjupa mig i döden, inte för att jag tycker det är obehagligt utan för att jag nu ska gå och nanna. En gång till… (;-)