Giktad på allvar

Det ska inte bli någon tycka-synd-om post detta, men idag så kan jag knappt gå. Just nu i alla fall. I morse så kändes det så bra… jag vaknade och kände inte mycket i tån, däremot så hade jag lite värk i hälen. Det verkar som värken vandrar i min fot.

Jag som inte vill vara giktad just nu ignorerade värktabletter på morgonen, men kände efter en stund på jobbet att det ändå kanske var bra att ta en. Så blev det tillslut. Sen gjorde jag ett stort misstag. Strax innan jag skulle åka hem så kände jag lite mer i hälen men tänkte att det är inga problem, detta klarar jag. Tji fick jag.

Ju längre tiden gick på bussen, ju värre blev det. Att påstå att det kändes som knivar i hälen är inte att överdriva. De drogs fram och tillbaka genom min häl. Det gjorde ondare och ondare och när jag efter en halvtimme skulle stiga av, så gick det knappt. Undrar jag vad de andra passagerarna trodde om mig. Packad, full och ostadig…

Jag tog mig i alla fall hem tillslut. Det gick sakta och gjorde djävulskt ont i hälen. Cocktailen 2pan+ip tog jag för att lindra. Det är nu en timme sedan och det jobbiga är att det inte blivit så mycket bättre. Jag kan fanimej inte stödja på foten längre. Och i morgon är det skolavslutning för barnen!

Jag hoppas att tabletterna gör sitt jobb snart och jag kommer inte att slarva med dem i morgon. Hellre för mycket än detta helvete en dag till. Jag måste också försöka ta mig till apoteket och börja med en diklofenak-kur.

Men är man så naiv och dum som jag är så får man sitta här med smärtan. Jag trodde ju inte att det skulle bli som förra gången, utan en lindrigare variant. Eller rättare sagt jag VILLE att det skulle bli så den här gången.